SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INBINDA in3~bin2da, v. -er, -band, -bundo, -bundit, -bunden; se för övr. BINDA, v. vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1705, nr 224), -ANDE, -ELSE (†, VDAkt. 1720, nr 23), -NING.
Etymologi
[fsv. inbinda; jfr d. indbinde, mnt. inbinden, t. einbinden; av IN o. BINDA, v. — Jfr IN-BUNDEN]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr BINDA IN.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. nt.] (mindre br.) landt. föra in (boskap från sommarbete o. d.) o. binda (den i stallet o. d.). (I september) inställes och inbindes boskapen. Broocman Hush. 1: 94 (1736). VL 1901, nr 40, s. 2.
2) (†) fjättra, fängsla; anträffat bl. i bildl. anv. Sylvius Mornay 257 (1674). At siälen är nedsänkt och inbunden uti denne kropsens lekamlige boijor och band. Lundberg Paulson Erasmus 217 (1728).
3) linda, svepa, veckla l. vira in (ngt i ngt) o. medelst band l. snöre o. d. hopfästa omhöljet; binda l. knyta in (ngt i ngt); äv. bildl. Så skal mins herras siäl wara inbunden vthi the leffuandes knippe. 1Sam. 25: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: inknutet). Degen (rullas) rund och inbindes löst uti en serviette. Sjöberg Singstock 211 (1832). Löwegren Hippokr. 2: 283 (1910). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl., nt. o. t.] sjöt. inbända (se INBÄNDA, v.2), inbändsla. Röding SD (1798).
4) (†) i p. pf. i bildl. o. oeg. anv. av 3.
a) i uttr. vara inbunden ngt l. i ngt, vara (fast) knuten till ngt, vara införlivad med ngt, ingå (ss. en väsentlig del l. beståndsdel) i ngt. Flere andra åff then hopen, hans partij ær-inbundit. G1R 4: 341 (1527). At Gudztiensten och Religionen är vthi Menniskiornes Natur, Siäl och Sinne, hårdt intryckt och inbunden. Sylvius Mornay 341 (1674). Quadrat-roten af ett tahl som X. är inbundit vti. Swedenborg Reg. 3 (1718).
b) med konstruktionsväxling, i uttr. inbunden med ngt, om person: som besitter ngt ss. en djupt ingrodd egenskap; jfr INBUNDEN 2. Udi edhers förläningh skall vare ett sälskapp medt stoor schalcheet inbundne. G1R 21: 333 (1550).
c) [jfr fsv. inbundna wijkor] i uttr. inbunden vik, (med fiskbyggnad) helt l. delvis spärrad vik. Lauka wathen och andra inbundna wikar råde och bruke huar wnder sin skatt och byaland. BtFinlH 4: 420 (1570).
d) i uttr. ett inbundet land, ett på alla sidor av (fientliga) grannar instängt o. trängt land. Epther Suerigis rike ær it inbundit land pa then ene sidhen haffuandis rytzser pryszer och tysker och pa then andra the danska. G1R 2: 270 (1525).
e) i uttr. inbunden styrka, inskränkt l. begränsad makt. Möller (1790). Heinrich (1814).
5) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i fråga om bokbindning.
a) sammanhäfta (lösa ark, planscher o. d. till en bok) o. förse (den sålunda häftade boken) med band (se BAND, sbst.1 16), binda in, binda (se BINDA, v. 6). Låta inbinda en bok i skinnband. Lämna en bok till inbindning. Lathe inbinde 4 lutheböker till Hans Nådz behoff. G1R 24: 524 (1553). Beslötz, att bookbinnaren skall befalas inbinna Acad. acta. ConsAcAboP 3: 3 (1664). För .. (Codex Argenteus') ursprungliga inbindning har brukats purpurfärgad linnetråd. Friesen o. Grape CodArg. 10 (1928). — särsk. (föga br.) ss. vbalsbst. -ning med konkret bet.: band (se BAND, sbst.1 16), bokband; äv. bildl. Den rika inbindningen är af hvitt atlas. SvLittFT 1835, sp. 608. Palmblad Nov. 3: 6 (1841; bildl.).
b) (i bok o. d.) medelst bindning infoga (ngt mindre, icke med nödvändighet sammanhörande parti, lösa ark o. d.). Låta inbinda bilagorna i protokollsboken. Befaltes att (över de frånvarande) .. skole giöres en längd och vthj acterne inbindas. RARP 1: 69 (1628). I hvilken bok (dvs. en bibel), vid ändan, voro inbundne några lediga (dvs. oskrivna) blad. Humbla Landcr. 452 (1740).
6) (†) slingra in i vartannat, slingra ihop; äv. bildl.; jfr BINDA, v. 12, ävensom INBUNDEN 4. Sahlstedt Hoffart. 74 (1720). Driffjädrarne i Regeringskroppen äro så många och så inbundna om hvarandra, at (osv.). SvMerc. V. 2: 115 (1759). — särsk. [jfr fr. chiffre entrelacé] med avs. på bokstäver, initialer, namn o. d.: hopfläta; särsk. i p. pf. i uttr. inbundet namn, inbundna bokstäver o. d.: monogram, namnchiffer; jfr INNEBUNDEN. SthmTb. 3/12 1599. (Guvernörens) inbundne Namn (var) på alla förbemelte Milstenar vthuggit. Peringskiöld MonUpl. 8 (1710). En g(amma)l Silfverkanna oförgylt med inbundne bokstäfver med M: B. och R: A: S: B:. ÅgerupArk. Bouppt. 1747. Inbinda ett namn. Nordforss (1805). Sundén (1885).
7) (†) med avs. på förbund o. d.: sluta, ingå. Then lägenheet och fientligit inbundt, som the Danske medt Paltzgreffwenn emot oss inbundit haffwe. G1R 18: 811 (1547).
8) [jfr t. einem etwas einbinden] (†) inpränta, inskärpa (ngt hos ngn); instruera (ngn om ngt), ålägga (ngn ngt). AOxenstierna 1: 489 (1633). Derföre moste dem deres .. plicht wäll inbindas. HSH 35: 146 (1635). Den Femte puncten (i min instruktion), som har inbundet mig at Communicera medh Eders Kongl. Maij:tz Collegier. Därs. 31: 380 (1662).
Ssgr (till 5): INBINDNINGS-KOSTNAD. AJourn. 1815, nr 112, s. 3.
-LÖN. (†) ersättning för inbindning av böcker. VDR 1706, verif. 717.
Spoiler title
Spoiler content