SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INBÄNDIG, adj.
Etymologi
[ombildning av EN-BÄNDIG, sannol. under påvärkan av inständig (se ENSTÄNDIG)]
(†) halsstarrig, envis. Han ähr een inbendig man och oss mycket hinderlig. RP 8: 50 (1640). VDAkt. 1722, nr 352.
Spoiler title
Spoiler content