[jfr t. indeklinabel, fr. indéclinable; av senlat. indeclinabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. declinabilis (se DEKLINABEL)]
språkv. om nomen l. pronomen: som icke kan deklineras, oböjlig. Tiliander GenTy. 133(1670). Et indeclinabelt eller declinabelt nomen. SAD 1: 144(1787). En del adjektiver .. äro oböjliga (= indeklinabla). Schiller SvSpr. 114(1859). BonnierKL(1924).
