publicerad: 1933
INDIVIDUELL in1divid1ɯäl4, ngn gg -ä4l (- - - -ä´ll Dalin), förr äv. med franskt uttal (jfr skrivningen individyel AGSilverstolpe Bokst. 75 (1811)), adj. -are (nästan bl. ngn gg i superl. i bet. 2, Ljunggren Est. 2: 328 (1860; superl.), Nyblæus Forskn. III. 1: 34 (1886; superl.)).
Ordformer
(-el 1766—1907. -ell 1790 osv. -äl 1799)
Etymologi
1) i sht filos. som är till ss. individ (skild från andra av samma art l. slag); för sig bestående; enskild. Här sökes blott et Jag i allmänhet, et rent Jag eller Intelligents; icke et individuellt Jag. Höijer 2: 148 (1799). Det individuella betyder det, som ej kan sättas såsom genus för något annat eller icke kan vidare determineras. Nyblæus RelUpps. 200 (1872). Meditationen (är) opersonlig i den meningen, att den individuella personen träder tillbaka och liksom utplånas. SvD(A) 1928, nr 350, s. 8. — (†) Flere uplyste så väl Societeter, som Individuelle Fäderneslandets kunnige Män hafva ömmat denna .. ovarsamhet i vår Åker-skötsel. VetAH 1803, s. 56.
2) tillhörande l. förefintlig hos en individ; utmärkande l. egendomlig l. karakteristisk för en individ l. för sida l. egenskap hos l. prestation av en individ o. d.; som gör ngn l. ngt till ngt för sig; egenartad, säregen; personlig, privat. LittT 1795, s. 336. Det urgamla, .. svenska individuella lynnet af manlig stolthet utan öfvermod, af frihetskänsla utan yra, af sanningsnit utan svärmeri, af redbar verksamhet utan skryt och ifver. Järta 1: 44 (1809). Månne detta (dvs. en viss uppfattning) är individuellt för mig, eller ligger det ej snarare i sakens natur? Tegnér (WB) 2: 429 (1813). Feodal-systemet .. gynnade utbildningen af individuell sjelfständighet. Geijer I. 1: 78 (1818). (Konungens ministrar böra vara höjda över) alla enskilda och individuela åsigter. SC 1: 228 (1820). Man fordrar (enl. Schleiermacher i den sanna kyrkan) .. af predikanten framläggandet af hans individuellaste öfvertygelse. Nyblæus Forskn. III. 1: 34 (1886). (Den lille japanens) skrifhäfte .. visar först stora, klumpiga skriftecken, som sedan bli allt finare, mera individuella. Nyblom Österut 122 (1908).
3) som rör l. gäller l. har till föremål l. sysslar med en individ l. ett enskilt ting l. begrepp l. var särskild av ett givet antal individer osv. Den slags själaomsorg och trohet, som bevisas däruti, at man beflitar sig om en noga, och, så mycket möjeligt är, individuel kundskap om sin Hjords många och mycket åtskilliga lemmar. Rydén Pontoppidan 501 (1766). Undervisningen (vid Musikaliska akademien) sker ej klassvis, utan är individuell. Sthm 1: 380 (1897). — särsk. (mindre br.) log. i uttr. individuellt omdöme, omdöme vars subjekt är ett individualbegrepp, singulärt omdöme. Lindblom Log. 67 (1836). Rein Log. 25 (1882).
Spoiler title
Spoiler content