IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-FILA, -ning. tekn.
1) med obj. betecknande skåra, hack o. d.: gm filning anbringa (en fördjupning i ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: på dyl. sätt åstadkommen skåra osv. Låsdelarne (på geväret) renskuras i alla kanter och infilningar med Olja och Smergel. KrigVAH 1811—15, s. 202. Ericsson Ur. 23 (1897).
2) (föga br.) med obj. betecknande det föremål i vilket skåra, hack o. d. anbringas: gm filning åstadkomma en fördjupning i (ngt). UB 6: 170 (1874). OdontT 1896, s. 184. —
-FILTA, -ning.
a) tekn. vid fabrikation av filt: (på tunnare ställen av filtmassan) inarbeta (lämpligt tjockt lager av bearbetad hårmassa, en ”lappfakt”). UB 6: 542 (1875). ArbB 101 (1887).
b) i allmännare anv., i uttr. infiltas med ngt, genomträngas (genomväxas) av o. sammantovas med ngt. Wretlind Läk. 1: 93 (1893). Lämnas .. lindan åt sig själf, .. blir hon med åren infiltad med björnmossor. TurÅ 1904, s. 152.
