SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFLEXION in1fläkʃω4n, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inflektion, eng. o. fr. inflexion; av lat. inflexio (gen. -ōnis), vbalsbst. till inflectere, böja av, av in- (se IN-, pref.1) o. flectere, böja (se FLEKTERA)]
böjning, krökning. — särsk.
a) (†) fys. diffraktion. VetAH 1778, s. 261. NF (1883).
b) (†) vid tal: ändring (höjning resp. sänkning) av tonhöjden; (talröstens) modulation. SP 1782, nr 270, s. 3. En uppstigande inflexion från lägre ton till högre (ss. i an3den2) .. en nedstigande inflexion från högre ton till lägre (ss. i an4den). Kellgren UnderrSvOrdab. 34 (1787).
Ssg: INFLEXIONS-PUNKT. geom. (o. tekn.) punkt på en kurva där dennas krökning ändras från konvex till konkav l. tvärtom; jfr BÖJNINGS-PUNKT. TT 1882, s. 113. LAHT 1926, s. 858.
Spoiler title
Spoiler content