publicerad: 1933
INFLYTA in3~fly2ta, v. -er, -flöt, -flöto, -flutit, -fluten; se för övr. FLYTA, v.1 vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se avledn.).
Etymologi
[fsv. inflyta (i bet. II), av IN o. FLYTA, v.1; jfr t. einfliessen, i bet. I o. II, i ä. t. äv. i bet. III (in l. auf etwas einfliessen); anv. i bet. III beror ytterst på inflytande från INFLUERA. — Jfr INFLOTT]
I. (†) om fartyg: (utan att komma på grund) taga sig in (ngnstädes, i en hamn o. d.); jfr FLYTA IN 1. G1R 25: 362 (1555). D. 17 Juli 1775 fastställde Magistraten .. (ett visst) förslag (till byggande av Malmö hamn), afseende endast att båtar kunde i hamnen inflyta och förvaras. BL 16: 193 (1848; möjl. efter ä. källa).
II. rinna in, strömma in o. i därav utvecklade anv.
1) om vätska o. d.: rinna l. strömma in (ngnstädes); särsk. om vattendrag: utgjuta l. tömma sitt vatten l. falla ut (i ett annat vattendrag, i en sjö o. d.); jfr FLYTA IN 2. När .. (”then gula Cholera”) icke kan komma inflytande j Gallan opå leffren (så osv.). BOlavi 62 b (1578). Rudbeck Atl. 2: 66 (1689). Floder, som förr inflöto i Amu, Sir och Aral, försina nu i sanden. NF 16: 967 (1892).
2) i överförd l. bildl. anv. av 1 (jfr 3).
a) om yttrande, tidningsartikel, beslut, bestämmelse o. d.: införas l. intagas l. komma in (i en publikation, ett protokoll, ett kontrakt o. d.); ofta i förb. låta (ngt) inflyta; jfr FLYTA IN 2 a. Swedberg SabbRo Förmäle § 5 (1710). Höpken 2: 263 (1754). Under loppet af året (1828) hafva i Allmänna Tidningarna influtit artiklar syftande till att (osv.). Platen SvFörsv. 3 (1828). Kanslerns misstanke att konsistoriet låtit för hans heder nedsättande saker inflyta i protokollet. Annerstedt Rudbeck Bref LXXXVII (1899).
b) (†) om lånord: intränga l. inkomma (i ett språk från ett annat). De ord, som inflyta af det Tyska språket. Salberg Gr. 36 (1696). Björnståhl Resa 1: 58 (1770).
c) (numera mindre br.; se dock slutet) i fråga om det förhållande att ngt kommer ngn till handa l. blir tillgängligt ngnstädes: inkomma, ingå. Som intet swaar .. influtit, frucktar iag, at mit bref intet lärer wara framkommit. VDAkt. 1700, nr 68. Åtskillige klagomåhl (hade) influtit .. öfwer Pålackarnas föröfwade insolentier. KKD 1: 120 (1707). Många anmälningar inflyta (till tävlingen). Auerbach (1909). — särsk. (fullt br.) om pänningmedel: inkomma l. inbetalas; jfr FLYTA IN 2 b. The medel, hwilka uti Bergs-Collegii Armbösza kunna inflyta. Bergv. 1: 402 (1690). Direktionen (över telegrafvärkets pensionsanstalter) åligger tillse: att pensionsanstalternas inkomster behörigen och utan tidsutdräkt inflyta. SFS 1908, nr 61, s. 28.
d) (i poetiskt spr.; numera knappast br.) med subj. betecknande ngt immateriellt. Muræus Arndt 1: 204 (1647). I evigt ljus min Anda sen inflyter, / I ljus, som Sol och Stjernor öfvergå. Nordenflycht QT 1744, s. 47. I den gråhåriges, klockarens, själ inflöt ungdom, vid anblicken af (osv.). Almqvist Amor. 173 (1839).
3) (†) om tid(punkt): infalla, ingå. VDAkt. 1696, nr 40. Emedan .. tiden, hvilken Höglärde Hr Rectoren behagadt determinera, redan är influten. Därs. 1731, nr 116.
III. (†) öva en bestämmande invärkan (på ngn l. ngt), influera; nästan bl. i fråga om påvärkan som ngn l. ngt utövar gm sin blotta tillvaro l. gm sin ställning l. auktoritet o. d. (utan att ngt aktivt ingripande därvid förekommer); ofta med saksubj.; med bestämning inledd av prep. på, enst. i; äv. abs. Swedberg Schibb. 278 (1716). Inga andra ting kunna inflyta ljuft, än de som hafva .. Harmoni. Thorild 2: 313 (1786). En religionens tjenare .. bör tillika vara en statens tjenare .., men på ett sätt, som ej sätter honom i strid med .. dem, på hvilka han bör inflyta genom bibehållet förtroende och högaktad värdighet. Wallin Rel. 4: 170 (1816). Man har anmärkt, att fäderneortens luftstreck och fysionomi ofta inflyta på lynnets och anlagens beskaffenhet. Valerius 2: 170 (1826). Berzelius Kemi 4: 64 (1827). Mjöberg Stilstud. 39 (1911; språkrensande). — särsk.
a) i fråga om den invärkan som enligt astrologien himlakropparna öva på förhållandena på jorden. Stiernornes lopp, dem .. (E. XIV) trodde inflyta i menniskians lefverne. Dalin Hist. III. 1: 472 (1761). 2VittAH 5: 26 (1789, 1796).
b) i p. pr. ss. adj., om orsak, värkan o. d.: betydelsefull, viktig. Serenius EngÅkerm. 110 (1727). Skulle vi .. hafva anledning at sluta, det ofvannämnde orsaker, ehuru mycket inflytande, dock hvarken böra anses för de enda eller mest verkande. Kellgren 3: 284 (c. 1780).
Avledn.: INFLYTANDE, INFLYTELSE, se d. o. —
INFLYTNING, r. l. f. (†)
II. till INFLYTA III: inflytande (se d. o. 1). Dalin Arg. 1: 274 (1733, 1754). Agioteringens inflytning på Handeln och Näringarna. AdP 1800, s. 549. Trendelenburg GrSpr. 255 (1801). Anm. till II. Användningen klandras i JournSvL 1800, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content