SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFLÄTA in3~flä2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. indflette; av IN o. FLÄTA, v.2 — Jfr INFLÄKTA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr FLÄTA IN.
1) medelst flätning fästa (ngt i l. mellan ngt); äv. utan prep.-bestämning. Linc. (1640; under intexo). Lockarne voro lagde .. åt sidorne och bakhåret på Skånska sättet uppknutet med ett inflätadt rödt band. Palmstjerna Snapph. 3: 177 (1831). Konungen stod själv och inflätade vidjor och rep mellan stolsben och vagnshjul (för att göra en barrikad). Heidenstam Svensk. 2: 203 (1910). LbKir. 1: 533 (1920). — särsk.
a) i p. pf., med pluralt huvudord, reciprokt i uttr. inflätade i l. med varandra; nästan bl. i bildl. l. oeg. anv. (jfr b). Leopold (1824) i 2SAH 17: 118 (bildl.). Undersökningarna .. hängde så inflätade i varandra, att översiktlighet ej stod att vinna utan ytterligare material. Fornv. 1923, s. 265. SvTeolKv. 1928, s. 44 (bildl.).
b) (numera mindre br.) mer l. mindre bildl. (jfr a); ofta: nära o. intimt förbinda (ngt med ngt); i pass. äv.: uppgå i o. intimt förbinda l. blanda sig (med ngt); med bestämning inledd av prep. i; äv. refl. Det svenska presterskapets verldsliga intressen (äro) mera än något annat stånds inflätade i alla andra samhällsklassers. Järta 2: 484 (1826). (Adelns) historia är .. nära inflätad i hela landets. Topelius Fält. 2: 129 (1856). (Karolinen J. J. Crafoord har) skildrat några hufvuddrag af det stora kriget och sina i detta inflätade öden. KKD 3: XII (1907). — särsk.: (i en muntlig l. skriftlig framställning) införa l. inflicka (ngt). Bergklint Vitt. 138 (1761). Atterbom Minn. 586 (1819). De (i det indiska dramat) inflätade verserna. Andersson Ratn. 3 (1892).
2) (mindre br.) förse (ngt, vanl. hår, med band o. d. som flätas in); i pass. med adverbial inledt av prep. med, förr ngn gg av. Schroderus Comenius 518 (1639). JGOxenstierna 4: 95 (1815). Tränghästarnas pannlugg inflätas med eklöv och björkruskor. Hedin KrRyssl. 761 (1915).
3) (föga br.) oeg.: förfärdiga o. insätta ett flätvärk av (ngt i en öppning). Trädvirket (i husen) lemnade fyrkantiga gluggar, hvaruti först ris inflätades, lerbruk sedan infyldes, rappades och hvitlimmades. Bladh (o. Hornstedt) 42 (1799). TT 1871, s. 178.
4) (tillf.) omgiva (ngt) med ett flätvärk vari det inneslutes. Handgreppen vid inflätandet af en fältflaska. AHB 108: 29 (1881).
Spoiler title
Spoiler content