SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLÄTA flä3ta2, v.2 -ade. ((†) ipf. flätte Dahlstierna (SVS) 93 (1697), HC12H 1: 107 (c. 1734); p. pf. flätter Rudbeckius Kyrkiost. 19 (c. 1635)) vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NAD (†; anträffat bl. ss. konkret till 1, Freja 1874, s. 14), -NING (äv. konkret; se nedan 1 a, 2 a); -ARE, -ERSKA.
Ordformer
(flät- 1526 osv. flätt- 16111763 (: flättning). flet- 15871835)
Etymologi
[fsv. flæt(t)a, motsv. d. flette, isl. flétta, t. flechten, feng. fleohtan, av samma stam som lat. plectere, fläta, urspr. en blott i pres. förekommande bildning med t till den ieur. stammen plek-, varav lat. plicare, vecka (se DEPLOJERA, EXPLICERA), gr. πλήκω, flätar]
1) om handling varigm man till ett sammanhängande helt (en fläta, ett flätvärk) förenar flera (minst tre) långa o. smala föremål (band, snören, hårsträngar, halmstrån l. dyl.) med varandra på ett sådant sätt att de växelvis läggas l. föras över o. under l. innanför o. utanför varandra; särsk. med avs. på (huvud)-hår: uppdela i lockar vilka sedan förenas (vanl. tre i sänder) på ovan beskrivna sätt; äv. (i sht i fråga om flätning av korgar, gärdesgårdar) om annat tillvägagångssätt som användes för att åstadkomma ett (föremål av ett) slags flätvärk; i förb. fläta upp (opp) o. i ssgn UPPFLÄTA i fråga om tillvägagångssätt i motsatt riktning mot det som användes vid flätning: successivt upplösa ngt flätat; då obj. betecknar resultatet ofta med bestämning angivande materialet, vanl. inledd av prep. av, stundom, i sht förr, av prep. med. Fläta halm, bast. Fläta håret på någon (i två flätor). Fläta hästens man. Flickan kan redan fläta sig själv. Fläta mattor, stolsitsar. Fläta hattar av halm. Flätade korgarbeten. Fläta ett rödt band i håret. 1Tim. 2: 9 (NT 1526). Om tu flätadhe siw lockar aff mitt hoffuudh vthi itt fläteband. Dom. 16: 13 (Bib. 1541). En Gärszgåål, aff Gärdzlestörar, gärdzlestänger, eller andre böyeliga och seega saker flätat. Schroderus Comenius 380 (1639). Flätat arbete aff Jern eller trää. Linc. T 5 b (1640). De twättade, flätade Jungfrur. BrölBesv. 170 (c. 1670). (Invånarnas i södra Ryssland) hus (äro) upbygde och flätade medh ris eller halm. APihlström (1708) i HH XVIII. 4: 17. Fläta snören. Möller (1790). Minna för sin spegel står, / .. Flätar pärlor (dvs. ett pärlband) i sitt hår. Stagnelius (SVS) 1: 97 (c. 1820). jfr FIN-, HALM-, KRING-, TRE-, UT-, ÖVER-FLÄTA m. fl., ävensom FRANS-, HALM-, HATT-, KORG-, PAPPERS-, SÄV-FLÄTNING m. fl. — särsk.
a) ss. vbalsbst. flätning, stundom konkret: ngt flätat, i sht: flätvärk. Linc. (1640; under textus). Könet fläte sig ej; men prydliga täcke sit hufvud. / Flätning likar en häst. Nicander GSann. 14 (1766).
b) mer l. mindre bildl. (jfr 2 h). Åren redan silfverstrimmor / Flätat i din mörka lock. Östergren NDikt. 123 (1879). I vårt lof vi fläta / ett löftets ord. Söderberg Dikt. 135 (1901). jfr FULL-FLÄTA.
2) i allmännare anv., i fråga om förening som i ett l. annat avseende erinrar om flätning; ofta refl.; ofta i bildl. uttr.; stundom: (in- l. samman)slinga, inveckla, (hop)slinga; vira; binda samman. Helsingius I 3 b (1587). Flätade Lius kallas dhe som snoos af 3. 4. 6. à 8. st. andre Lius tillsamman lijkasom ett reep. Barckhusen Cotossichin 25 (1669). Hon .. flätade sin arm i hans. Bremer Fad. 20 (1858). (Lundens) åldriga stammar .. flätade sina kronor till dunkla hvalf. Rydberg Ath. 28 (1876). Små muskler, som .. fläta sig i och med hvarandra. NF 5: 1359 (1882). jfr RIM-, STÄM-FLÄTNING. — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. flätning, konkret, om ngt som bildar ngt inslingat, hopslingrat. JGOxenstierna 1: 39 (1805). (Tätt) af träd och buskars flätning instängdt (var Paradiset). Dens. 4: 121 (1815).
b) (†) intr. med refl. bet. Ur de vida häckarne upstiga ekar och granar, som flätande i hvarannan göra et sorgligt hvalf. Enbom Gessner 87 (1794). De broderligt flätande armar. Elgström (o. Ingelgren) 57 (c. 1810).
c) [urspr. utgående från 1] med avs. på krans: binda; bl. i vitter stil o. nästan bl. i bildl. uttr. Dahlstierna (SVS) 93 (1697). Hvem som vill kan af dessa få rader fläta henne en liten minneskrans. Ödman VårD 1: 10 (1882, 1887).
d) [jfr d. flette ben, om häst med utåt rundade ben: under gången korsa med benen] (starkt vard.) i uttr. fläta benen, under gången korsa med benen (”saxa”) på grund av onykterhet. Flätar du benen och krusar och bugar, / Det är ju ärligt, det tycker Bacchus om. Bellman SkrNS 1: 63 (c. 1770). AJourn. 1815, nr 193, s. 1.
e) tekn. inom tobakstillvärkningen: infoga (täckblad) i spindel för spinning. TT 1899, Allm. s. 244.
f) (†) hoptova, hopgyttra, tätt hoppacka. Drusevis flätade Spatcrystaller. Wallerius Min. 63 (1747). MarkallsN 1: 23 (1820). Ölands Vinterråg, hvilken är fin, flätar sig åt jorden. Ahlquist Öl. 1: 407 (1822).
g) (†) i p. pf., om horn: ringlad. Serenius B 3 a (1734).
h) mer l. mindre bildl. Jag (dvs. Gustav II Adolf) wil fläta mitt interesse uti deras interesse. HSH 5: 226 (c. 1690). Alla kunskaper .. fläta på mångfaldigt sätt sina grenar i hvarandra. Tegnér (WB) 6: 294 (1830). Med stället ock namnet flätar sig en urgammal sägen. Landsm. VIII. 3: 290 (c. 1900).
3) (numera knappast br.) förse med flätvärk. (Karl XII) lät allenast fläta det (dvs. tältet) med halm å alla sidor. Nordberg C12 1: 190 (1740). Flätad butelj. Weste (1807). Taket i matsalen var flätadt med granris. Fryxell Ber. 9: 98 (1841).
4) (†) fläta gärdesgård l. flätgärde; anträffat bl. i förb. fläta ifrån (se nedan).
Särsk. förb.: FLÄTA IFRÅN. (†) till 4: med flätad gärdesgård avskilja (ngt)? (Huset är tjänligt till mälthus) allenast det måste ifrån mangården flätas, och med tårkelage sampt ungn .. uprättas. Fatab. 1913, s. 172 (1714).
FLÄTA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. till 1 o. 2. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 107. En orm hade flätat / sig hop till en krona. Blanche Våln. 690 (1847). jfr HOPFLÄTA.
FLÄTA IN10 4. till 1 o. 2: infoga l. inslinga (medelst flätning). Ekblad (1764). bildl. Folkhumorn (har) flätat in sina ljusare trådar i folktron. Landsm. VIII. 3: 184 (1899). jfr INFLÄTA.
FLÄTA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S) 040 l. 032. till 1 o. 2. Sylvius Curtius 382 (1682). Jasminer och syrén / fläta samman gren med gren. Sturzen-Becker 5: 53 (1844, 1862). jfr SAMMANFLÄTA.
FLÄTA UPP10 4 l. OPP4. till 1. jfr UPPFLÄTA.
1) (föga br.) sätta upp (håret) i fläta. Hon skulle .. fläta op håret. Murenius AV 176 (1648).
2) successivt upplösa (ngt flätat). Östergren (1921).
Avledn.: FLÄTELIG, adj. (†) till 1 o. 2: som kan flätas. Bindeligit eller fläteligit. Linc. B b b 1 b (1640). (Sv.) flätelig, (lat.) nexilis. Hamb. (1700).
FLÄTERI, n. till 1: inrättning där flätarbeten tillvärkas i större skala. TT 1871, s. 126.
Ssgr (i allm. till 1): A: FLÄT-ARBETE~020, äv. ~200. (flät- 1864 osv. flätnings- 18921918) särsk. konkret: flätat slöjdalster. Bastens .. användning till flätarbeten. Thelaus Skog. 65 (1865).
-BAND, sbst.2 (sbst.1 se FLÄTA, sbst. ssgr) (föga br.) band avsett till flätning. Kaudern Mad. 257 (1913).
-GÄRDESGÅRD~002 l. ~200. (i sht förr) gärdesgård som bildas av mellan nedslagna störar l. pålar horisontellt inflätat ris l. dyl. Linné Sk. 427 (1751).
-HALM. till flätning avsedd halm. Santesson Sv. 195 (1887).
-HÄCK. särsk. trädg. till 2: häck av buskar l. träd med i varandra inslingrade grenar. Arrhenius Jordbr. 3: 255 (1861).
-KNUT. (i fackspr.) ett slags trädd knut (valknut). Frans med grofva flätknutar. Freja 1881, s. 34.
-LÄNK. länk i fläta. —
-MOTIV. [liksom -ORNAMENT o. -PRYDNAD möjl. till FLÄTA, sbst.] konst. jfr -ORNAMENT. MeddSlöjdf. 1890, s. 98.
-ORNAMENT. konst. ornament som med ngn stilisering efterbildar flätvärk l. flätor. 1MinnNordM VI. 2: 6 (1884).
-PRYDNAD. särsk. (föga br.) konst. flätornament. Brunius Resa 1838 293 (1839).
-SPETS. (flät- 1908 osv. flätnings- 1897) (i fackspr.) flätad (trädd) spets. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 48.
-VIRKE. (flät- 1873. fläte- 1725) (†)
1) flätad gärdesgård. Et flättevirke emellan lillegl:n och Trägården med 5 stolpar och 1 liten port med gångjern krokar och hake. VDAkt. 1725, Syneprot. F III 7.
2) flätvärk. Düben Lappl. 117 (1873).
-VÄRK, n.: gm flätning åstadkommen gallerliknande l. förhållandevis tät vävnad; äv. i oeg. l. bildl. anv.; jfr FLÄTA, sbst. VetAH 1773, s. 202. Sturtzenbecher Förel. I. 1: 19 (1794). Grufvans .. öppning .. har på många ställen konstiga flätverk af sammanfogade stockar. Stiernstolpe Arndt 2: 142 (1807). Flätverk för sängar och stolar. SPF 1859, s. 327. (Gran-)kronans förvridna flätverk. Johansson Varseln. 10 (1915). särsk. konst. flätornament, flätmotiv. Brunius Metr. 62 (1836). Flätverk voro i synnerhet omtyckta (i den germanska ornamentiken). Wrangel Konststil. 19 (1897).
B (†): FLÄTE-ENERIS. till flätning avsett enris. ÅgerupArk. 1760.
-VIRKE, se A.
C (mindre br.): FLÄTNINGS-ARBETE, -SPETS, se A.
Spoiler title
Spoiler content