SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFORTIS infor4tis l. 032, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Etymologi
[av A. Kock bildad term, jfr nedan; av IN-, pref.2, o. FORTIS]
språkv. sammanfattande benämning på dynamisk accent som är svagare än fortis. AKock i Landsm. VI. 2: 24 (1886). Brate SvSpr. 10 (1898).
Ssgr (språkv.): INFORTIS-ACCENT.
-STAVELSE. stavelse med infortis. —
-STÄLLNING. ställning i infortisstavelse, obetonad ställning.
Spoiler title
Spoiler content