publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-GRO, v. -ende. gro in.
1) eg.: växa in (i ngt); anträffat bl. i bildl. anv.
a) med sakligt huvudord: (småningom) fastna hårdt (i ngt), bita sig in l. fast; särsk. om vana, föreställning l. känsla o. d.; nästan bl. i p. pf. Bullernæsius Lögn. f 7 b (1619). Ingrodda fördomar. Forssell Stud. 1: 82 (1871, 1875). Här och där finns en ingrodd misstro till föreläsningsföreningarna såsom överklassnöjen vilka ej angå arbetarna. DN(A) 1930, nr 1, s. 24.
b) om person.
α) (föga br.) i uttr. ingro i en föreställning, växa fast i en föreställning, vänja sig så vid en föreställning att man icke kan komma ifrån den. Dessa jordpåtare, hvilka till sist skulle ingro i den föreställningen, att verlden bara bestod af deras jordlappar. Strindberg SvÖ 3: 81 (1884).
β) (knappast br.) i p. pf.: inbiten. (Otto Schauman) var .. en ingrodd fiende till frökenreformen. Ahrenberg Männ. 1: 197 (1904).
2) (numera knappast br.) i p. pf.: igengrodd; äv. bildl. Ingrodda ögon. Lundquist Jensen Himmerl. 140 (1907). Ingrodda vallar. Ahrenberg Männ. 4: 66 (1909). —
-GRÄVA, v., -ning, förr äv. (i bet. 1) -GRAVA, v.1, -ning (Serenius (1734; under lodge), VDAkt. 1790, nr 524). (-grava 1640—1802. -gräva 1672 osv.)
1) utgräva (en gång l. ett rum o. d. i ett bärg l. en kulle l. backsluttning o. d.); gräva in; äv. refl.: gm grävning förflytta sig l. bereda sig väg in (i ngt). VRP 1646, s. 183 (refl.). Gångarne (i Falu gruva äro) trånge, ingrafne såsom af mullvader. Linné Ungd. 2: 360 (1734). Rostgropar äro rektangulära gropar, som äro ingräfda i en backsluttning. NF 8: 85 (1884). Å lägenheten finnas uppförda följande byggnader. .. 1 mindre källare ingräfd i marken. PT 1911, nr 110 B, s. 3.
2) (†) nedgräva (ngt i jorden). Linc. (1640; under candosoccus). När Trän ther (dvs. i gropar) insättias skole, tå skal man .. rötterna fast ingrafwa. Risingh LandB 39 (1671). Ingrava en stod i jorden. Schultze Ordb. 1614 (c. 1755).
3) (numera bl. i arkaiserande l. bygdemålsfärgat spr.) ingravera, inrista; äv. bildl. Lucidor (SVS) 246 (1672; bildl.). Några krukor af bränd lera .. med ingräfda sirater utvändigt. Nilsson Ur. I. 3: 15 (1843). EWigström (1899) i Landsm. VIII. 3: 153. —
-GRÖPA, v.1, -ning (se slutet). (numera nästan bl. i Finl.) åstadkomma en fördjupning l. fåra (fåror) o. d. i (ngt); urholka, urgröpa; äv. med obj. betecknande den åstadkomna fördjupningen osv.; äv.: ingräva (en håla o. d. i marken). Swedenborg RebNat. 1: 18 (1719). Metsänken .. försedda med en ingröpt fåra. Nilsson Ur. I. 1: 29 (1843). En annan art af boning (hos finnarna) var sauna, en i jorden ingröpt håla med takresning ofvan jord. Ahlqvist Kult. 233 (1871). Cannelin (1921). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: urholkning; urgröpning. Thunberg Resa 2: 165 (1789). Ett handtag af trä, hvari finnas ingröpningar för fingrarna. Nilsson Ur. 1: 176 (1866). Cannelin (1921). —
-GRÖPA, v.2 (†) med avs. på säd: gröpa (se GRÖPA, v.2 1). Den som beträdes, att där till (dvs. till brännvinsbränning) sådane spannemålls sorter .. ingröpa. VRP 1708, s. 220.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content