SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INHONNETT in1honät4, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[av IN-, pref.2, o. HONNETT]
(ngt vard.) icke riktigt hederlig, icke just l. honnett; i sht i fråga om handling l. uppträdande. NF (1883). Påståendet .. är inhonett emot kamraterna. SvD(A) 1931, nr 24, s. 9. Att i skogshanteringens tidigaste år en del inhonnetta affärer gjordes. Därs. 1932, nr 61, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content