IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-KORTA, -ning. [jfr t. einkürzen] förkorta l. förminska (ngts) längd.
a) (föga br.) förkorta den värkande delen av (tygel) gm att fatta längre fram i densamma. Emellertid vill det synas, som den sluge monarken (dvs. G. III) småningom inkortat de för en stund lössläppta tyglarna. Sparre Sjökad. 3 (1850; i bild).
b) sjöt. gm inhalning förkorta (kabel, tåg, tross o. d.) för att därigm förflytta fartyg. Det toget om 18 famnar .., som i skeppet inkortadt wardt. Loenbom Upl. 1: 76 (c. 1630). Så snart inkortningen af den kabel börjar, som leder till stället der fartyget skall förtöjas. Frick o. Trolle 116 (1872).
c) (mindre br.) trädg. med avs. på gren: gm beskärning förkorta. Gamla (frukt-)träd ”föryngras” därigenom, att grenarna starkt inkortas, så att en ny krona framtvingas. 2NF 9: 4 (1908). —
-KOXA, -ning. (knappast br.) titta in, ”koxa in”. Den lappen som först inkoxar och inkommer. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 45. Aspelin Fl. 64 (1749). —
-KRAMA l. -KRAMMA. [jfr ä. d. indkramme] (†)
2) trycka l. klämma (ngt) in (ngnstädes), gm klämmande föra (ngt) in (ngnstädes). Serenius U 4 a (1734). Och likväl måste man lefva så (dvs. som skolmästare) och låta inkrama sig i en snäcka, der man på sin höjd om söndagarne får sticka ut hufvudet. CFDahlgren 2: 308 (1819). —
-KRATSA, -ning. gm kratsning rista in (ngt) på ytan av ngt. De i de olika smårummen anträffade ”graffiti”, inkratsade inskriptioner och teckningar på väggen. NordT 1878, s. 247. Hedin Jerus. 431 (1917). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om på dylikt sätt åstadkommen ristning (inskription). OoB 1930, s. 520.
