INOPERABEL in1ωpera4bel l. -op-, äv. 01—, adj. -bla, -blare. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. inoperabel, eng. inoperable, fr. inopérable; av IN-, pref.2, o. OPERABEL)]
med. som icke kan med utsikt till framgång opereras. DuodSanal. (1885). I inoperabla fall (av maligna nästumörer) hänvisas patienten till radiologisk behandling. LbKir. 2: 184 (1922).
