SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INROTA in3~2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 609 (1749)), -NING (†, SvSaml. 2: 52 (1764), Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 257).
Etymologi
[till ROTA (SIG), slå rot; jfr ä. d. indrode, t. einwurzeln]
1) intr. l. refl. l. dep., om växt l. växtdel.
a) (†) intr. l. refl. l. dep.: slå rot l. rötter, rotas, bliva rotfast; äv. i p. pf.: (fast) rotad. Mollet Lustg. B 4 a (1651). Wedh någre Greenar hängia små Spröter nedhföre, hwilka så snart dhe nalka Jorden nogot litet, straxt inroota och så wijdare fortwäxa. RelCur. 197 (1682). Et trä, som är väl inrotadt, växer mer uti et år, än et annat i 3. eller flera år. Ahlich 150 (1722). (Ympkvistarna) behöfva inrota sig .. i stammen, för att trifvas. Agardh Bot. 2: 37 (1832).
b) refl., förr äv. dep., om växt, i sht ogräs: tränga in (ngnstädes), vinna insteg, taga överhand; jfr 2. Salander Gårdzf. 122 (1727). Mossan inrotas (på ängen). Broocman Hush. 2: 213 (1736). Uti .. (sandjorden) vill .. gerna inrota sig en grässort, som .. kallas qvicktåg. LBÄ 44—50: 247 (1801). Detta redskap (är) ett förträffligt medel att utrota ogräs på ett fält, der det redan inrotat sig. MosskT 1889, s. 15.
2) i bildl. anv. av 1; refl., förr äv. dep.: slå djupa rötter, bliva rotfast, vinna insteg, få fast fot; i p. pf.: fast rotad, som vunnit insteg.
a) om ngt (abstrakt) som icke anses ss. ngt ondt l. dåligt (ofta om ngt godt l. ädelt); i sht om sedvänja l. bruk o. d. Wij skole läta thet (dvs. Guds ord) iempt boo när oss, och inrotas. PErici Musæus 4: 78 a (1582). The godhe Sedher, som Modhren är begåfwad medh, inroota sigh så vthi Barnen (då modern själv ammar dem). Palmchron SundhSp. 368 (1642). The (dvs. gossarna som varit i slagsmål) bevijssa reda, att deras fäders courage i dom inrotadt ähr. Ekeblad Bref 1: 245 (1653; rättat efter hskr.). Vår nuvarande skolordning är till stor del nedärfd, traditionell och inrotad. PedT 1903, s. 120. Denna svenska befolkning, med sin inrotade lagrespekt. UNT 1930, nr 10552, s. 4.(†) Manufacturerne af garn och spånad hade ganska mycket inrotat sig på denna ort. Linné Vg. 111 (1747).
b) om missförhållande l. missbruk l. osed l. ovana l. oriktig mening o. d., l. om hat l. fiendskap o. d. G1R 18: 242 (1547). Oordningen (med våldgästning) är så diupt inrotat, at (osv.). Stiernman Com. 1: 588 (1614). Ser Han (dvs. konungen) .. väld och mannamån inrotas, .. så (osv.). ObjGästen 1829, nr 5, s. 3. Inrotade fördomar. Oscar I Straff 1 (1840). Misstroende och misströstan hade inrotat sig öfver allt. Malmström Hist. 5: 233 (1877). Det oskick som altmera inrotat sig. Annerstedt Rudbeck Bref clxxvi (1905). Den inrotade korruptionen. 2NF 37: 883 (1925). Tacitus har .. en inrotad benägenhet att tyda allt, vad Tiberius gör, till det värsta. Grimberg VärldH 4: 369 (1930).
c) (mindre br.) om sjukdom l. smitta: vinna insteg (hos ngn), sätta sig fast (hos ngn); ofta i p. pf.; förr äv.: vinna insteg (bland en större mängd människor l. i en viss trakt), utbreda sig, sprida sig. Schroderus Comenius 297 (1639). På det smittan sig uthi vår ort igienom någons förvållande ey må inrotas och utspridas. VRP 17/10 1729. Ju mindre värken får inrota sig, ju snarare är den curerad. Kalm VgBah. 224 (1746). När den (dvs. hostan) blifvit inrotad, är den knappast möjlig att häfva. Odenius 2Celsus 225 (1906).
d) om skadedjur: sätta sig fast (ngnstädes), vinna insteg (ngnstädes); förr äv. om person: vinna oberättigat (oberättigad) l. otillbörlig(t) insteg l. framgång (ngnstädes), tränga sig in o. sätta sig fast (ngnstädes). The Danska skulle göra thet samma (dvs. hålla ingångna fördrag m. m.), .. På thet Fienden måtte blifwa förmeendt, sigh widare at inrota. Girs G1 130 (c. 1630). Åtagandes sig Lars Thillman, uti torpen hålla upsicht, at inga dylika (dvs. tiggare o. löst folk) der får sig inrota eller inlogera. VRP 4/5 1733. I trädgårdar göra myrorna skada då de der inrotat sig. Berlin Lsb. 132 (1852).
3) (†) i bildl. anv. av 1, om person, i uttr. inrota sig i ngt, helt försjunka l. gå upp i ngt, helt bliva upptagen l. fången av ngt; äv. i p. pf. i uttr. inrotad i ngt. (Människan) kan så inrota och insnärja sig i sysslande och omsorg om denna verldens gods, .. att (osv.). Thomander Pred. 2: 355 (1849). Den i onda vanan djupt inrotade. Tullberg SvRättskr. 234 (1862).
4) (†) tr.
a) med avs. på växt: laga att (visst slag av växter, träd, skog o. d.) vinner insteg ngnstädes. Det kommer an på at inrota der (dvs. i hagen) nyttig skog. Brauner Åker 141 (1752).
b) bildl.: komma (ngt) att vinna insteg, låta (ngt) få insteg.
α) utan tanke på att obj. betecknar ngt orätt l. oriktigt l. dyl.; särsk. med avs. på ngt godt l. ädelt (jfr 2 a). Schroderus JMCr. Föret. 2 (1620). Lycklig den, hos hvilken Herrans ord .. har blifvit inplantadt och inrotadt ända ifrån hans första ungdom! Franzén Pred. 5: 190 (1845).
β) med avs. på ngt orätt l. ngn oriktig mening o. d. (jfr 2 b). Gudh .. (har) vthrootat henne (dvs. synden), sedan hon aff Dieflenom på jordenne inrootat war. PJGothus Savonarola SyndSp. C 6 a (1593). Inrota vthi Folcket then galne Waantroon. Schroderus Os. 2: 278 (1635). SvLittFT 1834, sp. 331.
Spoiler title
Spoiler content