INSCENERA in1sene4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. inszenieren; bildat med IN-, pref.1, till SCEN]
(i fackspr.) iscensätta l. sätta upp (dramatiskt värk); arrangera (scenisk framställning). Insceneringen av ”Simson och Delila”. SvD(A) 1921, nr 27, s. 3. Regissör K., som inscenerar pjäsen. Därs. 1930, nr 49, s. 9. Jag har inscenerat flera skolföreställningar. Därs. nr 235, s. 11. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkret, om den utstyrsel o. yttre ram varmed ett dramatiskt värk iscensättes; äv. bildl. I (dikten) Kärleken och Landet .. är .. den antika insceneringen delvis bibehållen. Böök StagnelUngd. 25 (1911).
