SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSEGEL in3~se2gel, n.; best. -glet; pl. =; förr äv. INSEGLE, n.; best. -et; pl. = (Upp. 5: 1 (NT 1526), Rääf Ydre 1: 295 (i handl. fr. 1549)) l. (delvis möjl. till sg. insegel) -er (-är) (G1R 3: 111 (1526), Strinnholm Vas. 3: 375 (1823)) l. -en (Dalin Hist. 2: 600 (1750)). Anm. Den i BtFinlH 3: 167 (1545) förekommande pl.-formen jnseglar antyder sannolikt maskulint l. feminint genus, såvida icke -ar är felaktigt för -är.
Ordformer
(in(n)- 1521 osv. ind- 15211528. jng- 1554. -segel (-ell) 1521 osv. -segl 1635. -seigl- 1563. -seell 1554. -segle (-cegle) 15211622. -sig(h)el (-sigell, -cigel, -cigil, -cigill) 15281771. -sigle (-cigle) 15211721. -sigler, pl. 1794)
Etymologi
[fsv. insighel, n. l. (jfr ArkNF 48: 223 (1932)) m. l. f., insighle, n., av mnt. insighel(e), n., bildat till ett verb motsv. fht. insigilen osv. (se INSEGLA, v.1); jfr fd. insegl(e), insigle (varav d. indsegl), isl. innsigli, fht. insigili, mht. insigele (varav t. insiegel), feng. insegel, insigle]
1) (i skriftspr., ålderdomligt) en i visst ämne (ss. vax, lack l. tunt papper) avtryckt stämpel vilken ss. ett karakteristiskt kännetecken för en person l. en myndighet l. ett samfund o. d. är vidhängd l. påtryckt en skriftlig handling för att bestyrka l. bekräfta densamma l. är anbragt på (konvolut till) skriftlig handling l. annat föremål för att tillsluta densamma resp. detsamma l. för att förhindra dess öppnande av obehörig(a); sigill. G1R 1: 27 (1521). Ena book .., besigld medh siw incigle. Upp. 5: 1 (NT 1526). Itt pergamentz breeff medt tw hengiande jncigle. BtFinlH 3: 83 (1538). Till ytterligare förvaringh och stadfestelse .. trycke vi vort stadz insegel medh vore egne petzir och merke nedan före thetta vor bref. RA I. 1: 553 (1547). JB 4: 1 (Lag 1734). Bortvältad är stenen och inseglet bräckt. Ps. 1819, 102: 1. Till bekräftande härav hava respektive befullmäktigade ombud undertecknat och med sina insegel försett denna konvention. FFS 1923, s. 158 (1905). — särsk. (numera bl. i historisk stil i fråga om ä. förh.) i förb. brev och insegel, med sigill bekräftad skriftlig utfästelse l. förbindelse o. d. G1R 1: 27 (1521). Ther kan en ringa sack komma som gör all breff och insigel, ordh och förplichtelse, til intit. OPetri Kr. 85 (c. 1540). Weise 2: 48 (1771). Fryxell Ber. 2: 80 (1826).
2) (i sht i högre stil) bildl.
a) med särskild tanke på inseglet ss. ett karakteristiskt kännetecken l. märke: prägel. Hvad som hafver insegel af stort och vackert, rörer Gustafs hjärta. MoB 4: XXII (c. 1775). Rydqvist i 2SAH 12: 293 (1827). Våren .. bär .. på sin panna förgängelsens insegel. Wikner Lifsfr. 2: 59 (1873). Det, som har tryckt det starka, det outplånliga inseglet på Döbelns bild, .. är hjeltemodets dygd och fosterlandskärlekens. Svedelius i 2SAH 60: 278 (1883).
b) med särskild tanke på inseglet ss. ett vittnesbörd l. en bekräftelse l. stadfästelse; ofta i förb. med bestämning inledd av prep. på, förr äv. för, betecknande föremålet för vittnesbördet osv. Insiglet för mitt Apostla ämbete ären j (dvs. korintierna) vthi herranom. 1Kor. 9: 2 (NT 1526). (Sakramenten) skola wara fulkomeligh beuijss och krafftig insegell (på Guds ords löften). KOF 1: 205 (1575). Freden i Nystad satte det definitiva inseglet på den svenska östersjömonarkiens undergång. Stavenow Frihetst. 10 (1898). Afzelius i 3SAH 29: 3 (1917).
c) med särskild tanke på inseglet ss. ett medel att hålla ett föremål tillslutet (för att förhindra att det öppnas av obehöriga l. för att därinom hålla ngt förborgat). Leopold 6: 201 (1786). Mörkt låg djupet uti död förstening, / .. Skapelsens insegel / var ej brutit opp. Tegnér (WB) 2: 100 (1812). Det är ju så, att hvad man under biktens insegel förtror en prest, det får han inte yppa ..? Hedenstierna FruW 171 (1890). Karlfeldt FridLustg. 15 (1901).
3) (numera knappast br.) föremål (stamp) varmed sigill påtryckes; signet(ring). G1R 5: 237 (1528). The steensnidhare, som graffua jnsigler. 2Mos. 28: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: signetringar). Rijkz-Cantzeleren hafwer det stoora Rijkzens Insegel i sin förwaring. RF 1634, § 12. Mit .. Jnsegel, af stål. VLBibl. 1793. 2NF 25: 418 (1916). — jfr HÄRADS-INSEGEL.
4) (numera bl. ngn gg ålderdomligt) om i sigill o. d. inristad figur (vapen) l. sentens. Then faste gudz grund bliffuer ståndandes, och haffuer thetta incigill, Herren han kenner them som hans äro (osv.). 2Tim. 2: 19 (NT 1526). Staden (Gränna) fick till insegel i stället för det förra Braheska vapnet ett nytt enklare: ”tvenne liljor och en stjerna”. Ödman Hemma 186 (1896).
Spoiler title
Spoiler content