SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSEGLA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[fsv. insighla, försegla, sannol. av en icke anträffad mnt. motsvarighet till fht. insigilen, mht. insigelen, feng. inseglian, efter mlat. insigillare, försegla, bildat med in- (se IN-, pref.1) till lat. sigillum (se SIGILL); jfr ä. dan. incigle, indsegle, isl. innsigla. — Jfr INSEGEL]
(†)
1) förse (ngt) med ”insegel” l. sigill, försegla; innesluta (ngt) med försegling; äv. bildl. Jagh bran aff kiërleek och gladdes min kiära, / then iagh haffwer i mit tansz skrÿn, / Jnseglat och thenna här ähra, / inwäffwat och denna min swåra pÿn. Visb. 3: 144 (1651). (Drottning Emma) hade låtit skrifwa thesze bref, såsom och sedt til at the blefwo inseglade. Peringskiöld Hkr. 1: 677 (1697; isl. orig.: latit inncigla). Murbeck CatArb. 2: 207 (c. 1750; bildl.).
2) trycka stämpel på (stämpelpapper), stämpla; äv. i p. pf. ss. adj., i uttr. inseglat papper, stämpelpapper. Stiernman Com. 3: 6 (1660). Inseglingen måste skee på wisze tijder, hälst för Nyåhret, at Paperen desto beqvämare kunne komma i bruuk och sändas kringh om Rijket. Därs. 7. Därs. 4: 698 (1686).
Spoiler title
Spoiler content