SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSEGLING in3~se2gliŋ, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. insighling, f., inlopp]
vbalsbst. till INSEGLA, v.2 — särsk.
1) till INSEGLA, v.2 1; äv. (i sht sjöt.) konkret: segelled förande in (ngnstädes), inlopp. G1R 1: 242 (1524; abstr.). (Huset låg) med utsigt öfver inseglingen till Stockholm. Strindberg SvÖ 4: 120 (1891). 2UB 9: 446 (1906; konkret).
2) (i fackspr.) till INSEGLA, v.2 7; äv. konkret: gm fraktfart l. passagerarbefordran intjänat belopp. GHT 1898, nr 222 B, s. 2. Inseglingen hade (för ångslupsaktiebolaget) under sistlidet år utgjort 5290 kr. SD(L) 1901, nr 103, s. 3.
Ssgr (till 1; sjöt.): INSEGLINGS-BOJ. (mindre br.) angöringsboj; jfr -MÄRKE. ST 1898, nr 2559 A, s. 2. VFl. 1922, s. 24.
-FYR. vid inlopp till hamn o. d. anlagd fyr för utvisande av farleden, angöringsfyr. KrigVAH 1880, s. 105. SvD 19/2 1922, Söndagsbil. s. 1.
-LYKTA, r. l. f. om primitiv fyr av det slag som ofta förekommer vid inloppet till smärre hamnar. SD(L) 1895, nr 225 A, s. 5. SvD(A) 1920, nr 33, s. 11.
-MÄRKE. om (naturligt l. konstgjort) märke som utvisar farled in till hamn. Klint Kart. 23 (1807). Den höga klippan Bonden .. vore ett särdeles godt inseglingsmärke. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 11, s. 11. VFl. 1930, s. 150.
-RÄNNA, r. l. f. uppgrävd l. uppmuddrad farled in till hamn o. d. (utgörande förbindelseled mellan den yttre sjön o. själva hamnområdet). KrigVAH 1880, s. 105. SFS 1910, Bih. nr 4, s. 41.
-SEKTOR. sektor upplyst med i allm. vitt sken från fyr o. angivande grundfritt vatten. PT 1902, nr 5, s. 2. Fyren (är) försedd med s. k. inseglingssektor om 12 grader, hvilken visar klart vatten. SD(L) 1904, nr 523, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content