INSKRIPTION in1skripʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inskription, eng. o. fr. inscription, av lat. inscriptio (gen. -ōnis), till inscribere (se INSKRIBERA)]
2) [efter motsv. anv. i lat.] (†) överskrift (över ngt); (bok)titel. Inscriptionen på brefvet till Regeringen. RP 8: 631 (1641). Bemälte books Inscription. Tammelin Alm. 1724, s. 29.
3) (†; se dock slutet) inskrivning (i bok); anteckning. De fläste af desse Resande hafva lämnat vacker åminnelse efter sig, igenom sina inscriptioner i Kyrko-Boken. VetAH 1803, s. 210. — särsk. (fullt br.) jur. benämning på sådan inskrivning i minnesbok att en akts huvudsakliga innehåll i sammandrag antecknas; motsatt: transskription. NF 7: 728 (1883). 2NF 12: 754 (1909).
4) inskrivning vid en läroanstalt, immatrikulation; numera bl. (i Finl.) konkretare, om den högtidliga akt varmed lästermin l. läsår börjas vid finländska universitet. ConsAcAboP 4: 218 (1674). För Inscription i nedre Skolan gifves Rectori En Daler Silfvermynt. Skolordn. 1724, s. 5. Rector åligger, att inom en månad efter Läseterminens början .. anställa Inscription med de vid Universitetet närvarande Studerande. SPF 1828, s. 391. Tal till de studerande vid inskriptionerna. ASScF 9: Minnestal 2: 8 (1868). jfr Bergroth FinlSv. 358 (1917).
Ssgr (till 4): INSKRIPTIONS-DAG. (i Finl.) På den vanliga inscriptionsdagen, då hon (dvs. den akademiska ungdomen) plär förmanas af Rector. Franzén Minnest. 2: 50 (1822). ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 157. —
-TAL. (i Finl.) tal vid ”inskription”. ASScF 20: Minnestal 1: 15 (1895). 2NF 38: 63 (1925).
