publicerad: 1933
INSTIGA in3~sti2ga, v. -er, -steg, -stego, -stigit, -stigen; se för övr. STIGA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Borg Luther 2: 75 (1753)).
Etymologi
[fsv. instigha; jfr t. einsteigen; av IN o. STIGA]
I. intr.
1) gå l. träda l. stiga in (ngnstädes); numera bl. i fråga om inträdande i lokalitet som är l. uppfattas ss. ett slutet rum. G1R 29: 464 (1560). Örsgänge ryttare, som i detsamma insteg i stugan. Rääf Ydre 1: 50 (1856). Vagnbefälhafvaren instiger sist. SFS 1911, nr 110, s. 14. — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om inträdande i bänk l. öppning l. klyfta o. d., förr äv. i fråga om nedstigande i bad samt i fråga om stigande i säng l. ombord på farkost. Iesus war icke instighen medh sina läriungar j skepit, vtan .. läryungana wåro bort farna allena. Joh. 6: 22 (NT 1526). Mädhan H. K. M:tt uthij sin Konglige Brudgumme seng instigen ähr. AOxenstierna 1: 615 (1620). Uthi prestegårdz pigobenk (i Kumlinge kyrka) skulle instiga 4 hustrur. Murenius AV 594 (1666). Man (hade) .. skutit ned en del af muren och i den öpningen redan instigit. Dalin Hist. III. 2: 144 (1762). Ett lifvande, stärkande bad, hvari man inbjöds att instiga. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 250 (i bild).
b) (†) inrycka l. infalla l. framtränga (i ett land o. d.); marschera in. Widekindi KrijgH 177 (1671). At Pålacken wille längre instijga vthi hans (dvs. storfurstens) Land, än som contracten dem emellan förmälte. Därs. 946.
2) (†) i överförd l. bildl. anv.: få tillträde, inträda, komma l. tränga in (ngnstädes).
a) om person, i uttr. instiga på (område o. d.), få tillträde till (område o. d.) för att utnyttja det, få del i (område med ngn fyndighet o. d.) för bearbetning. Jon Hansson (hade) .. förliden vinter tillåtit Erland Svensson att instiga på samma (kalk-)brott. NoraskogArk. 4: 293 (1733).
b) om person: träda i besittning (av ngt), inträda (i ämbete), tillträda (ämbete); med bestämning inledd av prep. (ut)i l. till. LPetri 1Post. N 1 b (1555). Thz (dvs. barnet) mz sin Mod(er) hade instiget vthi fult arf. SthmTb. 31/10 1575. Effter Påfwens Vrbani IV. Affgång instegh i Påfwedömet Clemens IV. Schroderus Os. 2: 726 (1635). Hans Brasck sökte instiga til Biskops Ämbetet i Linkiöping. Spegel Kyrkioh. 1: 32 (1708).
d) om person (l. ngt ss. person uppfattat), i uttr. vara (hårdt l. djupt o. d.) instigen i ngt l. med ngt l. ngn, vara (svårt l. mycket o. d.) fången l. invuxen i ngt resp. hava inlåtit sig (intimt) l. ”engagerat” sig (hårdt) med ngn. OPetri GudzOrdh D 2 b (1528). Hon (dvs. världen) är iw mz tesse gruffueliga eedher så instighen, lika som hon hade mist både witt och sinne. Dens. Eedh. A 4 a (1539). Och om j .. kunde kåmme vnder wädrett, hwicke the Borgere äre, som medt then hoop så hartt jnstigne wåre. G1R 15: 88 (1543). Sylvius Mornay 152 (1674).
e) om himlakropp: framträda, visa sig. När någon ond Planet instiger. Berchelt PestBeg. A 8 a (1588).
f) med sakligt subj.: intränga l. skjuta in (i ngt). Kil, eller Gråbergskil, kallas det berg, hvilket likasom en kil instiger uti och klyfver en malmgång. Rinman 1: 975 (1788). — särsk. i uttr. instigande angel l. vinkel, inskjutande vinkel. Rålamb 8: 73 (1691). Därs. 110.
g) om tanke, begär, fruktan o. d.: få insteg (hos ngn l. i ngns sinne o. d.); ofta övergående i bet.: uppkomma, uppstå; särsk. i p. pf. i förb. med prep. i l. med, ofta övergående i bet.: inrotad (hos ngn l. i ngns sinne o. d.). Otrooheeten (är) så hardt jnstighin medh oss at wij icke haffue then troo til wor himmelska fadher som oss borde. OPetri 2Post. 59 a (1530). När ond begärelse instigha j menniskionnes hierta (osv.). LPetri 1Post. S 7 b (1555). LBenedicti Lijkpr. 16 (1616). Att någre betänkiandhe thå instiga, thett ähr intett under. RP 7: 303 (1638). RARP V. 1: 89 (1652).
h) om olycka o. d., i uttr. instiga på ngn, drabba ngn. Stoor ärmodh .. såm på oss thet Gudh kenne instigin ähr. SUFinlH 2: 12 (1603).
i) om tidsskede: inträda, börja. BtÅboH I. 6: 4 (1633). Dahlberg Dagb. 160 (1667; uppl. 1912). 1 Termin förr än (rektors-)Enckians nådåhr insteeg. VDAkt. 1681, nr 88. Min ålderdombss instijgandhe, medh åtskillige swagheters annalkande. Därs. 1706, nr 205.
II. (†) tr.
1) motsv. I 1.
a) stiga ombord på (fartyg); jfr I 1 a. Dock lyckades mig ej annat skepp, än ett som redo låg till Antverpen. Hvilket jag insteg. HSH 1: 8 (1527).
2) motsv. I 2.
a) motsv. I 2 b: träda i besittning av (ngt). Johan Ryttere .. kärade till .. Johan Ottesson om sin hustrus .. faders .. arff, som .. Daniell Matsson igenom gifftermåll instijgen ähr. BtÅboH I. 6: 28 (1633).
b) motsv. I 2 g, om tanke: få insteg hos (ngn). Sådana tanckar instijga osz. PJGothus Os. 311 (1603).
Spoiler title
Spoiler content