SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSTRUMENTARIUM in1strɯmänta3-rium2 l. -u-, l. 01—, l. -men-, äv. —400, n.; best. -ariet; pl. -arier.
Etymologi
[jfr t. instrumentarium; bildat till INSTRUMENT efter mönster av sådana ord som HERBARIUM, INVENTARIUM]
(i fackspr.) samling l. uppsättning av instrument.
1) motsv. INSTRUMENT 1.
a) motsv. INSTRUMENT 1 a. Vetenskapsakademien tillstyrker en ansökan .. om ett anslag på 5000 kr. till inköp av ett jordmagnetiskt instrumentarium för Uppsala universitets fysiska institution. SvD(A) 1927, nr 129, s. 5.
b) motsv. INSTRUMENT 1 b. (Den av Bárány) konstruerade s. k. larmtrumman ingår i varje modern öronläkares instrumentarium. SvD(A) 1926, nr 106, s. 6. Därs. 1931, nr 301, s. 8.
2) (föga br.) mus. motsv. INSTRUMENT 3. Jeanson (o. Rabe) 1: 97 (1927).
Spoiler title
Spoiler content