SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSTRUMENTALIST in1strɯmän1talis4t l. -u-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. instrumentalist; till INSTRUMENTAL, adj.]
mus. person som kan spela ett instrument l. som yrkesmässigt spelar ett visst instrument; jfr INSTRUMENTIST. SvLittFT 1833, sp. 815. 1LundagKron. 279 (1918). I orkestern hade Bach aderton till tjugo instrumentalister. (Jeanson o.) Rabe 1: 236 (1927).
Spoiler title
Spoiler content