publicerad: 1933
INSTÄMMA in3~stäm2a, v.1 -er, -stämde, -stämt, -stämd. vbalsbst. -ANDE, -STÄMNING.
Etymologi
[av IN o. STÄMMA, kalla, inkalla, sammankalla; jfr fsv. instämna, d. indstævne]
1) (numera föga br., med ålderdomlig prägel) i allm.: befalla l. anmoda (ngn) att inställa sig (ngnstädes), inkalla (ngn); sammankalla (en församling o. d.); förr äv.: inbjuda (gäster o. d.); förr ngn gg med saksubj.: utgöra tecken att (ngn) skall infinna sig l. komma in, kalla in; äv. bildl. Det är nu siette dagen, sedan bönderne här j Oxie härad een à twå mjhl ifrå staden blefwe instämbde till att föra proviant. HTSkån. 1: 208 (i handl. fr. 1658). Hanss Ehrewyrdigheet .. hafwer förbudet wixlen, sedan dhet war reeda lagligen lyst, och gästerna wore instämde. VDP 1673, s. 421. (Konung Albrekt) sammankallade a. 1381. et Herremöte i Skenninge, dit han äfven instämde de Skånske Ständerne. Dalin Hist. 2: 568 (1750). En ringning på klockan instämde pigan. Polyfem II. 18: 1 (1810). Ahnlund GA 47 (1932).
2) (gm av behörig myndighet utfärdad stämning) kalla l. ålägga (ngn att infinna sig inför rätta); anhängiggöra (ett mål vid domstol); äv. (jur.) i sådana uttr. som instämma talan l. klander o. d. Instämma ngn l. ett mål o. d. för domstol, (in)för l. till häradstinget. UppsDP 16/2 1603. Förthenskull må ingen draga någon Saak til annan Rätt, än ther hon engång laghligen är instämd. Sjöl. 1667, Skipml. 3. Auditeuren .. (skall) besörja at parter och vittnen behörigen varda instämde och tilsagde. PH 5: 3159 (1751). De till Kejserlige Hof-Rättens (i Åbo) omedelbara pröfning instämda tvistemål skola .., vid talans förlust, inom natt och år härefter å nyo instämmas. SPF 1828, s. 242. Är någon missnöjd med beslut i .. frågor, som till utmålsförrättningen höra, må han instämma sin talan till domstol. SFS 1884, nr 24, s. 13. För upprorsbrott du instämd är, / och häktningsorderna har jag här. Andersson MickelR 34 (1900). Att klander blifvit instämdt å fång till egendom, hvarom fråga är. SFS 1912, s. 709. Kallenberg CivPr. 1: 1084 (1924). — särsk. bildl. Benzelstierna Cens. 34 (1738). Hvad man (i litteraturen) skall dömma .. är endast, endast det som rätt instämmes till Vitterhetens domstol. Thorild 3: 25 (1791).
Ssg: (2) INSTÄMNINGS-TID. (mindre br.) jur. tid inom vilken instämning (i ett visst fall) skall ske. SFS 1921, s. 956. Därs. 1924, s. 296.
Spoiler title
Spoiler content