INSUBORDINATION in1subor1dinatʃω4n l. 0101—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. insubordination; av IN-, pref.2, o. SUBORDINATION]
i sht mil. brott mot den lydnad som ngn är skyldig förman l. överordnad; olydnad i tjänsten; uppstudsighet, ohörsamhet; mil. äv.: förgripelse på förman (l. överordnad). PT 1791, nr 52, s. 2. Det (i Frankrike) allmänt brukliga .. internatsystemet, som uppfostrar till insubordination och sjelfsvåld. Verd. 1884, s. 203. Brott mot krigslydnaden (”insubordination”) (äro) i alla länders krigslagar belagda med stränga straff. 3NF 5: 986 (1926).
