INSUPPORTABEL in1suporta4bel l. 01—, adj. -bla. adv. -T.
Ordformer
(-able, sg. obest. 1716—1868)
Etymologi
[av fr. insupportable, av in- (se IN-, pref.2) o. supportable (se SUPPORTABEL)]
(numera knappast br.) odräglig, olidlig. Insupportabel. Columbus Ordesk. 9(1678; uppl. 1908; i en uppräkning av främmande ord som enl. C. ”klinga hårdt”). Han .. tillskref konsistorio ett ganska insupportabelt och förmätet bref. NoraskogArk. 5: 326(1729). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
