SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-SURRA, v.1 (vard., tillf.) komma in (ngnstädes) under ett surrande läte l. under snurrande rörelser l. med stor hastighet. Den Kungliga vagnen insurrade nu genom bygrinden. Lovén Folkl. 19 (1847). Kræmer Orient. 21 (1866).
-SURRA, v.2 packa l. svepa in (ngt i ngt) o. surra (rep o. d.) omkring; äv.: binda (ngn) gm att surra rep o. d. omkring (honom l. henne). Ett par presenningar, i hvilka under marsch båthalfvorna insurrades. Hedin Transhim. 1: 195 (1909). Efter en liten brottning blevo de insurrade i samma rep, som nyss uppfiskat dem. Högberg Utböl. 1: 48 (1912).
Spoiler title
Spoiler content