publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-SVETSA, -ning. tekn. medelst svetsning infoga (ett metallstycke o. d. i ett annat). SFS 1830, s. 826. 2NF 33: 645 (1922: insvetsning). —
-SVIKTA, -ning. sjöt. o. skeppsb. sträcka (stående tackling) på det sätt att den medelst en tyngd l. en talja drages ut åt sidan o. därefter ånyo ansättes. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 37 (1796). Frick o. Trolle 143 (1872: insvigtning). Stagen insvigtas med taljor anslagna emellan stagets midt och däcket. Därs. 144. —
-SVÄLJA. [fsv. insvälghia] (†) svälja, nedsvälja, (upp)sluka, förtära; med avs. på luft: inandas.
a) i eg. bem.; äv. i uttr. insvälja (ngt) i sig o. d. Folcket förbannar Socratem .. och twingar honom til at inswälga vthi sigh thet förgifftige Gräset. Sylvius Mornay 373 (1674). Stå de (dvs. stona), mot Zefyri fläkt med vända hufvun på bergen, / Och insvälja en smekande luft. Adlerbeth Buc. 98 (1807). Om man, glupande, insväljer stordrycker. Tranér Anakr. 155 (1827, 1833).
b) i bildl. l. överförd anv. Min Siel, inswälgh i tigh sinnet, och vpslwka i tigh förståndet. Forsius Esdra 129 (1613). Sylvius Mornay 479 (1674). särsk. med avs. på skymf, förtret o. d.: ”svälja”, tåla; jfr INSUPA 1 c. Schultze Ordb. 5209 (c. 1755). —
-SVÄMMA, -svämning.
1) om vatten o. d.: föra (sand l. jord o. d.) in (ngnstädes). Innanför (beklädnadsmuren) puddlas lera, att ej sand må insvämmas i muren. Juhlin-Dannfelt 27 (1886).
2) geol. inbädda l. inlagra (växt- l. djurlämningar o. d.) i gm svämning bildade avlagringar; vanl. i pass. Det är .. blott undantagsvis, som lemningar af landdjur blifva insvämmade i marina aflagringar. Nathorst JordH 632 (1892). Ramsay GeolGr. 1: 259 (1912: insvämning). —
-SVÄNGA, -ning (se d. o.). [jfr d. indsvinge (i bet. 2)]
1) tr.: gm en svängande rörelse förflytta l. rikta (ngt) in (ngnstädes) l. inåt; svänga in l. inåt. En ponton-bro kan äfven sammansättas längs stranden, och sedan genom strömmens tillhjelp insvängas. Hazelius Bef. 208 (1836). På många fartyg .. kunna däfvertarna insvängas, så att båten kommer att hänga inombords. NF 2: 1430 (1878). 2NF 33: 340 (1921).
2) intr.: med svängning l. svängande rörelse(r) förflytta sig in (ngnstädes) l. inåt; särsk. (vard.) i uttr. komma insvängande, med svängning l. svängande rörelser komma in, ”virvla in”. Den i raskt traf på gården insvängande kaleschen. Kullberg SommarSmål. 76 (1847). Jag har förut .. bara sett processioner på teatern, .. man kommer insvängande med flaxande dräkter och långa steg. Hallström ItBr. 131 (1901). särsk. (mindre br.) mil. värkställa en formförändring från tropp- l. marschkolonn o. d. varigm linje bildas åt sidan. Så snart kolonnens alla delar uppkommit eller insvängt i linien. ExFältartill. 1893, 1: 146.
3) tr.: giva (ngt) en buktning l. böjning inåt, bukta in; särsk. i p. pf. ss. adj.: inbuktad, inböjd, konkav, om klädesplagg o. d.: intagen (smalare) i livet (efter kroppens form). SthmModeJ 1852, s. 32. Ryggen (på bronsknivens blad) .. är (ofta) insvängd. 2VittAH 30: 61 (1885). Under en kraftig baksving uppbäres hufvudet, insvänges ryggen och böjas armarna. Balck Idr. 3: 364 (1888). Akterstäfven är lodrät med ett starkt insvängdt hvalf under vattenlinien. TSjöv. 1891, s. 146. Dubbelknäppt insvängd kavajkostym. Hellström Lekh. 477 (1927). —
1) till -SVÄNGA 1. De Ron o. Virgin I. 5—7: 59 (1887). (Hissbommarnas) ut- eller insvängning (på fartyg). TT 1899, Allm. s. 46.
2) till -SVÄNGA 2; särsk. (mindre br.) mil. till -SVÄNGA 2 slutet. KrigVAH 1806, s. 167. Om kolonnen är öppen, kan linien formeras genom insvängning. Hazelius Förel. 282 (1839). KFÅb. 1913, s. 22.
3) till 3; särsk. konkret: inbuktning, inböjning; i fråga om klädesplagg o. d.: intagning, avsmalnande l. smalare parti. Korsgropsdikets halfmånformiga insvängning. Cederschiöld QvSlägtl. 1: 38 (1836). Framstycket (på klänningslivet) .. är försedt med en insvängning. NJournD 1860, s. 31. 2NF 34: Suppl. 638 (1922).
Ssg (till -SVÄNGNING 2): insvängnings-punkt. (mindre br.) mil. det terrängområde där insvängning värkställes. KrigsmSH 1798, s. 218. —
-SVÄRTA, -ning. bestryka l. ingnida o. d. (ngt) med svärta; särsk. boktr. med avs. på litografisk sten, etsad l. stucken plåt o. d.: förse med den för tryckningen nödvändiga svärtan. Man har funnit, att en (litografisk) sten, som torkar för fort är svår att insvärta. Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 32. Teckningens linjer (etsas) ned i plåten, som sedan insvärtas (för tryckningen). 2NF 33: 794 (1922). —
-SVÄVA. under svävande rörelser komma in (ngnstädes), sväva in; äv. bildl.; i sht i p. pr., särsk. i uttr. komma insvävande. Thomander 2: 137 (1831; bildl.). Så insväfvade den lilla älfvan (Thorborg) och ilade i Majkens öppna famn. Carlén Köpm. 2: 7 (1860). Lundell (1893). —
1) inveckla l. innesluta (ngt l. ngn i ett hölje o. d.) o. sy ihop detta; sy in (ngt l. ngn i ngt). Schroderus Os. 2: 556 (1635). En lithen gullkiedh insydh uthi ett gammalt kiortell foder. BoupptSthm 27/7 1659. Isländarne insydde honom (dvs. ärkebiskop Jerechini) i en säck och dränkte honom. Dalin Hist. 2: 631 (1750). (Bertila) räckte konungen ett bref, hvilket han .. burit insydt i sin lifrock. Topelius Fält. 1: 35 (1853). Hedin GmAs. 2: 400 (1898). särsk. skom. Insytt arbete .. Skodon med träklack, där holten (klacköverdraget) sys fast, varefter klacken insättes och holten drages över. SvSkoT 1926, nr 12, s. 9. Gustavianskt 41 (1932).
2) (i sht i fackspr.) sy fast (ngt i l. vid ngt); infoga l. inskarva (ngt) gm sömnad. Lagerbring 1Hist. 2: 642 (1773). (Hålet på rocken) var nu lagadt med en tjock insydd skinnlapp. Retzius Sicil. 89 (1892). Insydda fickor. NKKatal. 1917, s. 2. KarlJohStil. 36 (1924).
3) (i sht i fackspr.) sy l. brodera (mönster l. figurer l. bokstäver o. d. på ett föremål); stundom med objektsväxling: förse (ett föremål o. d.) med insydda figurer o. d. Verelius 241 (1681). Flygande flaggor .. med insydda sabblar, hästeswantzar och bookstäfwer. KKD 5: 146 (1710). En min underkjortel, insydd med snodder. Bremer Brev 3: 404 (1855). Johnsson Essad Kauk. 106 (1931).
4) (föga br.) gm sömnad åstadkomma att ngt blir mindre l. smalare, ”taga in”, sy in; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: parti som sytts in. Meurman (1846). NJournD 1859, s. 45. —
-SYFTA, v.1, -ning. (i fackspr.) medelst syftning med siktinstrument bestämma läget av (ett föremål o. d.); medelst syftning inställa l. inrikta (siktinstrument l. skjutvapen o. d. mot ett mål); äv. refl.: inrikta l. inställa sitt instrument osv. (på en viss punkt o. d.). Hazelius Bef. 152 (1836). Såsom nödvändiga tillbehör till (artilleri-)pjeserna räknas .. sigtmedlen för deras noggranna insyftande på det angifna målet. Holmberg Artill. 3: 4 (1883). LbArtill. 107 (1892; refl.). Glacierer, dalar, dominerande höjder hafva insyftats. Ymer 1900, s. 234. Tuben insyftas på kumlet C. Hägg PraktNav. 71 (1900). VFl. 1918, s. 97 (: insyftningen). —
Spoiler title
Spoiler content