SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSÄNDA in3~sän2da, v. -er, -sände, -sändt, -sänd; se för övr. SÄNDA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ARINNA (se avledn.).
Etymologi
[fsv. insända; jfr d. indsende, t. einsenden; av IN o. SÄNDA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr SÄNDA IN.
1) skicka (ngn l. ngt) in (ngnstädes).
a) (numera mindre br.) anmoda (ngn) att (i visst uppdrag o. d.) begiva sig in (ngnstädes), skicka in (ngn); äv. i överförd anv. med avs. på fordon l. fartyg o. d. (med dess passagerare). Atj .. wele .. insenda hiit i riket oss tilhånda her Jacob och per grym. G1R 3: 327 (1526). Den 21 Juni (1523) öppnade (den danska besättningen) .. portarna. Gustaf insände Peder Hård att mottaga slottet. Fryxell Ber. 3: 56 (1828). Natten till d. 20 (maj 1790) insändes i Fredrikshamnsviken 10 kanonslupar, 8 jollar och 7 mörsarebarkasser för att om möjligt förstöra de ur sista striden undkomna .. ryska skärgårdsfartygen. Mankell Krigsm. 1: 534 (1865). SD(L) 1896, nr 393, s. 5.
b) med avs. på sak: låta föra (ngnstädes) o. inlämna, skicka in; i sht med avs. på ngt (skrivelse, pänningar o. d.) som sändes med post l. liknande bud. Insända likvid för ngt. Breff eller budh som til idher jnsendes kunne ther j frå Norige. G1R 8: 52 (1532). Riksrådet Seth, frånvarande, insände sitt bifall. Geijer II. 5: 181 (1838). Hvilken innehafvare som helst kan insända vexeln till accept. Smedman Kont. 5: 58 (1872). Östergren (1929). — särsk.
α) med avs. på till offentlig myndighet o. d. ställd skriftlig handling (ansökan, redovisning, rapport o. d.); särsk. jur. sända med posten, motsatt: ingiva (dvs. personligen l. gm ombud inlämna). Han har insändt sin avskedsansökan. Insända månadsredovisning. (Landshövdingen) skal .. strax insända sin Eedh skrifteligen till Kongl. May:tz Cantzlie. LReg. 301 (1687). Capar-Redarnes .. insände underdånige memorialer. Carl XII Bref 413 (1716). Särskild längd .. skall .., innan däri påförda utskylder eller afgifter uttagas, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas eller insändas. SFS 1908, nr 63, s. 1.
β) med avs. på för publicering i tidning l. tidskrift o. d. (l. för litterär tävling) avsett manuskript. Insända en artikel (till en tidning). CLivijn (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 20. De Geer Minn. 1: 47 (1892). — särsk.
α') i p. pf., om artikel o. d.: som inkommit från allmänheten; jfr INSÄNDARE 2; särsk. i n. sg. obest. ss. rubrik i tidning över från allmänheten insända frågor, inlägg o. d. Bland insända uppsatser i ämnet, hvilka till oss inkommit. NDA 1877, nr 14, s. 2. Står under rubriken ’Insänt' på tolfte sidan. Östergren (1929).
β') (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, = INSÄNDARE 2. SP 1792, nr 190, s. 4. SC 2: 321 (1822).
2) i bildl. l. överförd anv.: låta ngt (utgå från sig o.) komma l. tränga in i ngt. NF 4: 700 (1881). Herren insände en lifvets ande i de sju männen. Rydberg Myt. 1: 531 (1886). Det Kinesiska östhafvet, som insänder Gula hafvet, Hvanghai, mellan halföarna Sjan-tung och Korea. 2NF 2: 152 (1904). — särsk. (†): införa, insätta (ngt i en skrift o. d.). De skäl och orsaker som grundligen vthi Propositionen, pro et contra insände äre. RARP 2: 55 (1634).
Avledn.: INSÄNDARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. (l. m.).
1) till 1: person som insänder l. insändt ngt. ÖoL (1852). Östergren (1929). särsk. till 1 b β: person som (utan att vara ordinarie medarbetare o. utan anspråk på honorar) till tidning (ngn gg tidskrift) insändt (kortare) inlägg (i aktuella frågor) i o. för publicering (under eget namn l. under signatur). Lidner 2: 76 (1783). Frågan .. (hade) gifvit anledning till någon polemik och strödda insändares snusförnuftiga anmärkningar. Eichhorn Stud. 1: 71 (1869). Östergren (1929).
2) till 1 b β: till tidning o. d. insänd artikel. En lång insändare från kapten Lindeberg i Aftonbladet. OoB 1892, s. 549. Bergman Dröm. 211 (1904).
Ssg (till INSÄNDARE 2): insändar(e)-spalt. Öberg Makt. 2: 109 (1906). Steffen Krig 1: 124 (1914).
INSÄNDARINNA10032 l. 01—, f. till 1: kvinnlig insändare; särsk. motsv. INSÄNDARE 1 slutet. Siwertz JoDr. 202 (1928).
Spoiler title