[jfr fr. intégrant, adj., av lat. integrans (gen. -antis), p. pr. av integrare (se INTEGRERA)]
(†) som ingår ss. (nödvändig) beståndsdel i ngt helt, integrerande (se INTEGRERA 1 a). Derigenom att det enskillta är absolut i sig sjelf, är det äfven åter i det absoluta, och en integrant del deraf. Schelling FörelAcadStud. 39(1812). Biberg 3: 312(c. 1823).
