INTERURBAN in1terurba4n, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. interurban; av INTER- o. en avledn. av lat. urbs, stad (se URBAN)]
som förenar l. försiggår emellan olika städer l. områden; särsk. (numera icke i officiellt spr.; jfr anm.) telef. om telefonförbindelse (l. telefonsamtal) mellan orter i olika samtalsområden; äv. i överförd anv., om ngt som har avseende på l. gäller för den interurbana telefonförbindelsen; ofta motsatt: lokal. Interurbana samtal, rikssamtal. Interurbana ledningar, riksledningar. Tala interurbant. Den interurbana telefontaxan, rikssamtalstaxan. Den interurbana telefonverksamheten. TT 1891, s. 28. Den interurbana samfärdselns utveckling. 2NF 19: 510 (1913). SvD(B) 1927, nr 191, s. 4. — Anm. I fråga om telefonförbindelse utbyttes interurban (ss. enkelt ord o. i ssgr) d. 1 jan. 1916 i officiellt spr. mot riks-; jfr TelegrStyrCirk. 1915, s. 135.
Ssgr (numera icke i officiellt spr.): INTERURBAN-LEDNING. riksledning. Sthm 3: 224 (1897). —
