IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-VIRA, -ning. inveckla, inlinda, insvepa (ngt i ngt); äv. bildl. Weste (1807; med hänv. till insvepa). (Kläderna) ligga invirade i linne. Wetterbergh Penning. 69 (1847). Den enskilda hyllningsgärden till Tessin är (i Dalins ”Tankar öfver oveldigheten”) något konstladt invirad i den allmänna hyllningen åt oveldigheten. KJWarburg i 2SAH 59: 206 (1882). Nilsson FestdVard. 149 (1925). —
-VIRKA, -ning. gm virkning åstadkomma (mönster l. figurer o. d. på ngt); gm virkning införa (tråd o. d. i ett tygstycke o. d.); virka in; äv. med objektsväxling, i uttr. invirka ngt med ngt, förse ngt med invirkade mönster osv.; förr äv. allmännare: inväva; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. HH 2: 17 (1548). Azalea procumbens utbredde sig .. som ett grönt täcke med invirkade röda små blommor. Nilsson Dagb. 143 (1816, 1879). Den (dvs. författarindividualiteten) är .. liksom invirkad i hela hans (dvs. Häckels) framställning. Quennerstedt StrSkr. 1: 296 (1883, 1919). Sidenväfnader invirkade med silfver och guld. SvH 1: 266 (1903). Rosenius SvFågl. 1: 126 (1915).
