INVITERA in1vite4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INVIT,INVITATION.
Etymologi
[jfr t. invitieren, eng. invite; av fr. inviter, av lat. invitare, inbjuda, uppfordra (till ngt), av in- (se IN-, pref.1) o. en stam vīt- med bet.: vilja o. d. — Jfr INVITATORIUM]
1) bjuda (ngn ss. gäst o. d.), inbjuda (ngn att deltaga i l. närvara vid ngt, i sht en fest l. högtidlighet o. d.); numera bl. i mera ceremoniellt spr. o. med bibegrepp av större högtidlighet o. d. vid inbjudningen; i sht förr äv. allmännare: erbjuda (ngn) tillfälle (att göra ngt); förr ngn gg i överförd anv., med sakligt subj.: inbjuda, fresta, locka (till ngt). Invitera ngn till middag. RP 3: 73(1633). Jagh .. inviterade Rådhmannen Nils Månson Ekebom (till begravningen). Gyllenius Diar. 343(c. 1670). (Jag) blef .. inviterad at åka med honom i hans vagn. SvBrIt. 1: 11(c. 1700). (Till årsexamen vid trivialskolor o. gymnasier) måge de i Staden och Orten der omkring varande Stånds-Personer och Presterskap .. inviteras. PH 7: 5021(1760). Sirliga boskéer invitera / att slå sig ner. Sturzen-Becker 6: 127(1863, 1868). I Viborg blevo vi inviterade till en lunch, i vilken f. d. president Relander med fru deltogo. SvD(A) 1931, nr 198, s. 7.
2) (numera föga br.) uppfordra, uppmana, uppmuntra (ngn till att göra ngt); giva (ngn) en invit (se d. o. 2) l. vink l. påstötning (till ngt). RP 2: 211(1632). Om öfverlöpare altidh skulle pardoneras, så inviteras andre att öfverlöpa. Därs. 12: 289(1648). (Thomson) inviterade chemisterna att söka utreda detta undantag. VetAH 1819, s. 244.Dalin(1852). Östergren(1929). — särsk.
a) (†) kalla (ngn att inställa sig ngnstädes o. d.). Ett Budh, / Kommer geswint ifrån Herren Gud, / Then vnge Herr at invitera, / För högste Rätten at comparera. Dalius Valet. A 4 b(1681).
b) spelt. i fråga om vissa kortspel: göra invit (se d. o. 2 slutet). UnderrBostSp. 8(1803). Hagdahl Fråga 14(1883). Auerbach(1909; med hänv. till göra invit).
