SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INVÄRTIG, adj.
Ordformer
(-vert-)
Etymologi
[avledn. av stammen i INVÄRTES; jfr INVÄNDIG]
(†) = INVÄRTES II 2 b. Rijksens invertighe och uthrijkes tillståndh. RARP 14: 283 (1682).
Spoiler title
Spoiler content