IRIS i4ris, sbst.2, l. IRISK i4risk, äv. ERISK e4risk, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(iris 1824 osv. irisk 1867—1906. erisk 1906)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. irisk, ä. d. irske, iriske, ävensom mnt. irske, ertseke(n), nt. iritsch, eritsch; ordet, som sannol. är av ljudhärmande ursprung, synes vara inlånat i de nordiska språken från mnt.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) den till siskesläktet hörande fågeln Acanthis (Carduelis) linaria Lin., gråsiska. Nilsson Fauna II. 1: 347(1824). Leijonflycht(1827; angivet ss. provinsialism; med hänv. till gråsiska). Holmgren Fogl. 328(1867; fr. Skåne). Stockholmsnaboerna (kalla gråsiskan) irisk, västgötarna (kalla den) erisk. Ericson Fågelkås. 1: 81(1906).
