IRLÄNDSK ir3~län2sk, äv. i3r~, äv. (mera vårdat) ~län2dsk, äv. 4~1, adj.; adv. -T.
Ordformer
(ihr- 1650. ir- 1560 osv. irr- c. 1755 (: irrländska, sbst.)—1807. -ländisch 1633. -lendisk 1560. -ländsk (-lendsk) 1650 osv.)
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Irland l. irländarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det keltiska språket på Irland (iriskan); vanl. i fråga om moderna förhållanden; jfr IRISK, adj. Den irländska litteraturen, dels o. vanl. om den iriska, dels äv. om den av irländare på engelska skrivna litteraturen. Then ängelske och irlendiske församblingz öffverste huffvuett. G1R 29: 811 (1560). En .. irländsk immigrant (i Amerika). Hallström Händ. 54 (1927). — särsk.
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från Irland härstammande l. för Irland utmärkande naturalster l. produkter o. d.
α) irländsk fårstuvning [efter eng. irish stew] kok. benämning på en stuvning av fårkött, potatis o. lök. Högstedt KokB 181 (1920).
ε) irländsk terrier, strävhårig terrier av röd till gul färg. 2NF 11: 1313 (1909).
b) fångv. i uttr. (det) irländska (straff)systemet, benämning på ett först på Irland tillämpat straffsystem, karakteriserat av jämförelsevis kort cellinspärrning, successiv övergång till större frihet för fången, eventuell avkortning av strafftiden, villkorlig frigivning m. m. JOBer. 1867, Bil. 3, s. 1 (1866).
Avledn.: IRLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
