SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IRIT iri4t, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I medicinskt fackspråk användes ofta den nylat. formen. Andersson (1857). DuodSanal. (1885).
Etymologi
[av nylat. iritis; bildat till IRIS, sbst.1]
med. o. veter. inflammation i rägnbågshinnan. Vennerholm o. Svensson 563 (1892). Reumatisk irit. Hedin Sven 38 (1926).
Spoiler title
Spoiler content