SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IRREDENTIST ir1edäntis4t l. 01—, l. -den-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. irredentist, fr. irrédentiste; av it. irredentista, till irredentismo (se IRREDENTISM)]
anhängare av irredentism; särsk. o. urspr. om anhängare av den italienska irredentismen. NF (1883). Hildebrand Donaumon. 43 (1915).
Ssg: IRREDENTIST-RÖRELSE. 2NF 33: 133 (1921).
Avledn.: IRREDENTISTISK, adj. Carleson Världskr. 78 (1914). (Mussolini) var .. medarbetare i C. Battistis .. irredentistiska tidning ”Il popolo” i Trient. 2NF 37: 645 (1925).
Spoiler title
Spoiler content