ISAGOGIK i1sagωgi4k, l. is1-, l. -go- l. -gå-, i Sveal. äv. -ji4k, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. isagogik, eng. isagogics, pl.; av gr. εἰσαγωγική (τέχνη), inledande (vetenskap), f. av εἰσαγωγικός, adj. till εἰσαγωγή, inledning, till εἰς, in, o. ἄγειν, leda]
teol. eg.: ”inledningsvetenskap”; den gren av den exegetiska teologien som har till föremål att kritiskt undersöka de enskilda bibeltexternas ursprung o. skriftsamlingens (kanons) tillkomst samt därmed sammanhängande språkliga, historiska o. litteraturhistoriska problem. Reuterdahl InlTheol. 126(1837). Stave GTKan. 1 (1912).
Avledn.: ISAGOGISK1040, adj. [jfr t. isagogisch, eng. isagogic, lat. isagogicus, gr. εἰσαγωγικός] teol. adj. till ISAGOGIK.SvLittFT 1836, sp. 365.
SAOB
