SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
ISLAM isla4m, äv. i4slam (i´slamm Dalin), n., i bet. 1 äv. r. (m. Dalin (1852)); i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. islam; av arab. islām, överlämnande, underkastelse (under Guds vilja)]
1) benämning på den av Mohammed stiftade religionen, mohammedanismen. Andersson (1845). Till islam hör att tro på Gud, den yttersta dagen, änglarna, boken och de utsände. Söderblom ÖversRelH 77 (1912).
2) (föga br.) om det av Mohammed grundade världsliga väldet. År 640 tillföll .. (Egypten) det segerrikt frambrytande islam. Essén Eur. 219 (1926).
Ssg: (1) ISLAM-FÖRSAMLING. mohammedansk församling. Wallin Bref 86 (1847).
Avledn. (till 1): ISLAMISERA, v. ombilda till likhet med islams anhängare l. islamitiska förhållanden, sätta islamitisk prägel på; i sht i p. pf. Persien blef på förvånande kort tid nästan alldeles islamiseradt. Rydberg KultFörel. 4: 435 (1887). —
ISLAMISK, se ISLAMSK. —
ISLAMISM, r. l. m. [jfr t. islamismus, eng. islamism, fr. islamisme] (numera föga br.) = ISLAM 1. JOWallin i 2SAH 7: 212 (1815). Islamismens bekännare. Hwasser VSkr. 1: 29 (1852). Hedin Jerus. 55 (1917). —
ISLAMIT, m.||ig. [jfr t. islamit, eng. o. fr. islamite] anhängare av islam, mohammedan. (Stenhammar o.) Palmblad II. 2: 383 (1826). Svensén Jord. 318 (1886). —
ISLAMITISK, adj. [jfr t. islamitisch, eng. islamitic] adj. till ISLAM o. ISLAMIT. Palmblad Nov. 2: 74 (1819, 1841). Den islamitiska trosifvern. PT 1902, nr 282, s. 3. —
ISLAMSK, äv. ISLAMISK, adj. (-isk 1809—1917. -sk 1900—1914) [jfr eng. islamic, fr. islamique] (mindre br.) islamitisk. De Islamiska Länderne. SP 1809, nr 25, s. 2. Lindberg Hârûn 11 (1900). Athena 42 (1917).
Spoiler title
Spoiler content