SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
ITALISK ita4lisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. italisch, ävensom eng. italic, fr. italique, till lat. italicus (se ITALIKER). — Jfr ITALER, ITALIENARE, ITALIENSK]
1) (knappast br.) italiensk. BOlavi 145 a (1578). Wulff Leopardi 53 (1913). — särsk. (†) i substantivisk anv., i sg. obest., om italienska språket. Öffningh .. i .. Italisk och Fransösk. PJAngermannus Vthl. 49 (1623).
2) (i fackspr.) som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. det forntida Italien; i sht: som tillhör osv. den huvudgren av den indoeuropeiska folk- o. språkstammen vars huvudsakliga hemvist utgjordes av det forntida Italien. (Elgström o.) Ingelgren 333 (1811). Spåren af .. en vida äldre italisk civilisation (än den romerska). Böttiger 4: 175 (1857, 1869). Den italiska språkfamiljen. Noreen VS 1: 65 (1903).
Spoiler title
Spoiler content