I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-TAPPA, -ning.
1) låta (vätska l. flytande massa o. d.) gm ett sprund l. dyl. rinna ned (i kärl, behållare o. d.), tappa i. Swedberg Ordab. (c. 1730). (Det smälta) tackjernets itappande i konvertern. JernkA 1879, s. 408.
2) (föga br.) medelst itappning (i bet. 1) helt l. delvis fylla (kärl, behållare o. d. med vätska l. flytande massa). Har fatet blifvit itappadt? Björkman (1889).
