JAMARE ja3mare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[sannol., i en bet.: glas l. sup jamajkarom, bildat till JAMAJKA;med avs. på bildningssättet jfr DRAMMARE,KONJAGARE]
(vard.) glas rom l. brännvin l. konjak l. visky o. d.; sup, snaps; äv.: grogg l. toddy. Ta sig en jamare. SöndN 1880, nr 17, s. 3.Ahrenberg An. 161(1891). Tag fram konjaken och ett par glas, Anna, jag kan behöva en jamare jag också. Berndtson Länningh. 78(1923).
