SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JAMLA jam3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr JAMMEL.
Etymologi
[sv. dial. jamla (Dalarna), tala svagt o. jämrande, jammel (Fryksd.), jama, motsv. nor. jamla; jfr nyisl. jamla, låta klagande, jämra sig, kvida; av ljudhärmande urspr.; jfr JAMA, ävensom JAMLA, v.2]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) jama. Serenius (1734; under mew). Schultze Ordb. 2062 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content