JAMLA jam3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. jamla, tugga trögt, ideligen tala om samma sak, prata slarvigt; av ljudhärmande urspr.; jfr JAMSA, v.1—2, ävensom JAMLA, v.1]
(i vissa trakter, vard., starkt bygdemålsfärgat) prata (slarvigt), sladdra. Landsm. XVIII. 6: 63 (1901). (Han) jamlade nånting om att (osv.). Larsson i by LantlH 96 (1925).
