[jfr d. jemine, jemini, nt. jemini, t. jemine, jemini; jfr äv. eng. gemini, jeminy, jimminy; sannol. förkortning av lat. Jesu domine, Herre Jesus. Jfr Hjelmqvist BiblPersN 156 (1901)]
(vard., bygdemålsfärgat) utrop av beklagande, bestörtning, överraskning o. d.: Herre Gud; ofta i förb. herre jemine l. föregånget av o, å, ack, aj o. d.; jfr JE.CIHallman 356(1779). En stor fäst? Herre Jemine! då kan jag inte nyttja kalfsteken. Altén Landförv. 14(1795). Aj jemini! Hagberg Shaksp. 1: 20(1847). Jemine såna kräk som dom är. Faustman Upp 120(1924). Hur skall hon få ihop sina slantar till hyran, å jemine, å jemine. Bolander ManNas. 100(1925). — Anm. Förr användes stundom de utvidgade formerna jeminissingens o. jeminigissingen; jfr JESSINGEN (se JESUSanm.). Jemini jeminissingens! Almqvist Amor. 230(1822, 1839). Aj, jeminigissingen! AGSjöström († 1846) enl. Laurén Minn. 74.
