SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JOHO jωhω4, interj.
Etymologi
[utvidgad form av JO, interj.; jfr JAHA, NEHEJ]
(vard.) livligare l. mera energisk l. starkare bekräftande biform till JO, interj. — särsk.
a) = JO, interj. I 1 a. Almqvist Amor. 32 (1822, 1839). ”Jag brukar inte narras”, sade Arla. .. ”Joho, du narras, du narras bestämdt”. Edgren Lifv. 1: 82 (1883).
b) = JO, interj. I 1 b β. ”Ser jag i syne, eller ska' det här vara ett brännvinsglas?” ”Joho, det ska' allt det”, svarade Lovisen näbbigt. Norrman Bellm. 23 (1907).
2) i uttr. joho då l. joho du l. ni, ss. (ofta bl. skämtsamt l. självironiskt) uttryck för stolthet o. d.; jfr JO, interj. I 2 c. Vid min uppkomst till Uppsala fick (jag) se min afhandling Om de grekiska romanerna storligen berömd i en utländsk tidning. Joho ni, tala inte vid mig! Jag är högfärdig. FDahlgren (1840) hos Dahlgren 1Ransäter 242. Almqvist AmH 1: 99 (1840). Högberg Vred. 3: 3 (1906).
Spoiler title
Spoiler content