publicerad: 1934
JOHANNES jωhan4es, i Finl. äv. (i bet. 2) JOHANNE, r. l. m.; ss. första led i ssgr äv. JOHANS- jω3hans~. Anm. Förr användes ofta den lat. gen.-formen -hannis, t. ex. HH XIII. 1: 78 (1563), Swedberg Ödn. 299 (1713). Se för övr. under SANKT. Jfr anm. under 2 nedan.
Ordformer
(jahannes 1614 (: Jahannes bär). joannes 1697 (: Joannesblom-Olia). johans- 1639 (: Johans brödbuska)—1714 (: Johans gräs). johanne (i bet. 2) 1713 (: Johannemessa), 1858—1921. johannes 1602 osv. johanni (i bet. 2) 1636. Se för övr. under SANKT)
Etymologi
[av lat. Jo(h)annes, av gr. Ἰωάννης, av hebr. jōḥānān. Jfr JAN. Anm. Formen johanne är sannol. bildad i analogi med sådana genitiver som Mose, Elie o. d., formen johanni i analogi med lat. genitiver på -i]
1) namn på Johannes döparen o. aposteln Johannes. — särsk.
a) i förb. Sankt Johannes, se SANKT.
α) (i vitter stil, numera mindre br.) med. syftning på Johannes döparen såsom föregångare till Kristus, övergående i bet.: ngn (l ngt) som bereder väg för ngn l. ngt l. förbereder ngt. (Tron) är den Johannes, som i lifvets dälder och på dess höjder bereder Herranom väg. Rogberg Pred. 1: 17 (1825). (Kant) var äfven för esthetiken en Johannes, hvilken gick förut och beredde vägen. Ljunggren Est. 1: 2 (1856). jfr: Jag är en Dilettant som de andra, en Homerid, på sin höjd en Johannes Döpare som bereder väg för den som komma skall. Tegnér (WB) 3: 469 (1821).
β) (i högre, i sht religiös stil) med syftning på Johannes döparen såsom predikande bot o. bättring, närmande sig bet.: botpredikant. Wallin Rel. 4: 45 (1838). Döden, han, som, en annan Johannes, döper med tårarnes vattendop. Wikner Pred. 218 (1877).
2) [elliptiskt för uttr. Johannes' (dvs. Johannes döparens) dag l. tid l. för en motsv. ssg] (numera bl. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 321 (1917)) midsommar, midsommardag, midsommartid. Till nässkommande Johannes. Fatab. 1909, s. 121 (1602). Ordinarie ränterächningerne skole slutas ifrån Johanni till Johanni. RP 6: 167 (1636). En afton kort före Johanne. Ahrenberg Hih. 155 (1889). Man .. firade Johanne på Ladugårdsgärdet. Aho Soldan 170 (1901). Cannelin (1921; med hänv. till midsommar). — Anm. Förr användes i denna bet. äv. den lat. gen.-formen Johannis (med underförstått dag l. tid o. d.). Till Johannis nästkommendhe. HH XIII. 1: 78 (1563). Alla giffvas respijt till nästkommande Johannis. RP 6: 3 (1636).
Ssgr (Anm. I flertalet av här nedan anförda växtnamn, som ofta ha en starkt begränsad lokal utbredning o. bygdemålsfärgad prägel, antyder förleden att växten i fråga blommar l. i annat avseende spelar en framträdande roll vid midsommartiden; jfr JOHANNES 2).
A [jfr den etymologiska avdelningen under JOHANNES] (till 2; numera bl. i Finl.): JOHANNE-AFTON. (johanne- 1889—1917. johannis- 1817) midsommarafton. SvLitTidn. 1817, sp. 296 (från Finl.). Det var aftonen före Johanneafton. Ahrenberg Hih. 156 (1889). jfr Bergroth FinlSv. 321 (1917). —
-BLOMMA, -DAG, se B. —
-ELD, se C. —
-MÄSSA, -NATT, se B. —
-RÅG, se C. —
-TID. (johanne- 1895—1921. johannis 1594—c. 1720) midsommartid; jfr SANKTJOHANNESTID. UrkFinlÖ 3: 37 (1594). TurForskn. 8: 259 (1919). Cannelin (1921).
B: JOHANNES-BLOMMA, r. l. f. (johanne- 1896. johannes- 1867—1911. johannis- 1745—1915) [jfr t. johannisblume] namn på (blommor av) vissa växter; jfr SANKTJOHANNESBLOMMA. särsk.
2) växt av släktet Hypericum Lin.; särsk. om arterna Hypericum perforatum Lin. o. Hypericum quadrangulum Lin. Serenius Iiii 4 b (1757). Dybeck Runa 1844, s. 22.
3) växten Matricaria Chamomilla Lin., sötblomster, sötkamill. Alcenius FinlKärlv. 185 (1863). BotN 1896, s. 7 (anfört fr. sydvästra Finland). —
-BLOMOLJA. (joannes- 1697. johannis- 1777) (†) till -BLOMMA 2, = -OLJA. Roberg Beynon 193 (1697). PH 11: 295 (1777). —
-BLOMSTER. (johannes- c. 1870—1902. johannis- 1698—1894) [jfr d. johannesblomster] namn på (blommor av) vissa växter; jfr SANKTJOHANNES-BLOMSTER. särsk.
2) = -BLOMMA 2; äv. farm. om växten l. dess blommor ss. drog. ApotT 1698, s. 27. Lindgren Läkem. (1902). —
-BRÖD. (johannes- 1698 (: Johannes brödh S(yrop)) osv. johannis- 1639—1924. johans- 1639 (: Johans brödbuska)) [efter t. johannisbrot]
1) frukt av det i medelhavsländerna växande trädet Ceratonia siliqua Lin.; jfr SANKTJOHANNESBRÖD. Schroderus Comenius 123 (1639). SvUppslB (1933).
-sirap. (†) farm. ”sirap” tillredd av johannesbröd; jfr -bröd 1. ApotT 1698, s. 84. Därs. 1739, s. 80.
-BUSKE. växten Tanacetum vulgare Lin., renfana. Hembygden- (Hfors) 1911, s. 149 (fr. Kvevlaks i Finland). Västerb. 1926, s. 270 (fr. Degerfors). —
-BÄR. (jahannes- 1614. johannes- 1651 (: Johannesbäär-Buskan)—1892. johannis- c. 1645 (: Johannisbär-Moos)—1868. johans- c. 1645) [efter t. johannisbeere] (†) bär av buskväxterna Ribes rubrum Lin., röd vinbärsbuske, o. Ribes nigrum Lin., svart vinbärsbuske; möjl. äv. om bär av buskväxten Ribes grossularia Lin., krusbärsbuske. Petreius Beskr. 1: 7 (1614; möjl. om krusbär). IErici Colerus 1: 215 (c. 1645). Röda Johannis bäär. Salé 153 (1664). (Lundin o.) Strindberg GSthm 547 (1882; efter handl. fr. 1597). (Ekenberg o.) Landin (1892; med hänv. till vinbär).
(jfr 2) -DAG. (johanne- 1846—1918. johannes- 1885—1909. johannis- 1807—1846) (numera nästan bl. i Finl.) midsommardag. Weste (1807). NPress. 1895, nr 167, s. 2. ÅboUnderr. 1918, nr 96, s. 12. —
-GRÄS. (johannes- 1698 osv. johannis- 1698 (: Johannisgräsfröö) —1915. johans- 1714) jfr SANKTJOHANNESGRÄS.
2) växten Pedicularis palustris Lin., ledgräs, kärrspira. AfhNaturv. 2: 126 (1831; fr. Dalarna). Dybeck Runa 1845, s. 70 (fr. Dalarna).
Ssg (till -GRÄS 1): johannesgräs-frö. i sht förr ss. apoteksvara. ApotT 1698, s. 73. Därs. 1739, s. 69. —
-KNOPP. (johannes- c. 1870 osv. johannis- 1894) bot. = -BLOMMA 2. Fries Ordb. (c. 1870). Krok o. Almqvist Fl. 1: 70 (1883). —
-LÖK. (johannes- 1690—1909. johannis- 1734—1893) [jfr t. johannislauch, -zwiebel] jfr SANKTJOHANNESLÖK.
1) växten Allium Schoenoprasum var. sibiricum (Allium sibiricum Lin.). Rålamb 14: 74 (1690). Svensson Kulturv. 73 (1893).
2) växten Allium ascalonicum Lin., schalottenlök. Weste 1: 1752 (1807). Fries Ordb. 148 (c. 1870). Auerbach (1909; med hänv. till schalottenlök). —
-MASK; pl. -ar. (johannes- 1682—1884. johannis- 1727—1879) [jfr t. johanniswurm] (†) skalbaggen Lampyris noctiluca Lin., lysmask. RelCur. 72 (1682). Johannismaskarne, som glänste på gräsvallen. Kullberg Syskonb. 33 (1846). Cavallin (1875). —
-MÄSSA, r. l. f. (johanne- 1713. johannes- 1906) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) (mässa som hölls på) midsommardagen. Norrl. 1: 3 (1906). jfr: Ther sommarskatter eller tomtöre pålagd är; utgifwes the dagen näst efter Johannemessa Baptista dag om midian sommar. FörarbSvLag 5: 139 (1713). —
(2) -NATT. (johanne- 1830—1918. johannes- 1921) (i sht i Finl.) midsommarnatt. Runeberg 3: 74 (1830). Ljus Johannesnatt bedårar. Ullman Ros. 107 (1921). —
-NYCKLAR, pl. (johannes- c. 1870—1931. johannis- 1745—1910) namn på vissa arter av växtsläktet Orchis Lin.; jfr SANKTJOHANNESNYCKLAR. Fries BotUtfl. 3: 233 (1864). särsk.
1) Orchis militaris Lin., riddarorkis, brokigt nyckelblomster. Linné Fl. nr 725 (1745; fr. Gotland). 3NF 15: 350 (1931).
-OLJA, r. l. f. (johannes- 1675—1902. johannis- 1690—1920) farm. av johannesblomma (se d. o. 2) beredd olja; jfr -BLOM-OLJA o. SANKTJOHANNES-OLJA. Lindh Huuszapot. 192 (1675). Lindgren Läkem. 135 (1920). —
-ROT. (johannes- 1891—1902. johannis- 1867—1930) jfr SANKTJOHANNESROT.
1) växten Laserpitium latifolium Lin., spenrot, spenört. Nyman VäxtNatH 1: 213 (1867; fr. Uppland). Thedenius FlUplSöderm. 122 (1871).
3) farm. rot av ormbunken Dryopteris filix mas Schott., träjon. Lindgren Läkem. (1891). Gentz Lindgren 145 (1930). —
-ÄPPLE. (johannes- 1889. johannis- 1736—1905) [jfr t. johannisapfel] (frukt av) viss varietet av äppleträdet Malus pumila Mill.; numera bl. (knappast br.) om svagt växande varietet av trädet, odlad ss. grundstam för dvärgträd. Broocman Hush. 4: 56 (1736). HbTrädg. 5: 82 (1874). SvPomolFÅ 1905, s. 54. —
-ÖRT. (johannes- c. 1820—1929. johannis- c. 1710—1897) jfr SANKTJOHANNESÖRT.
2) växten Spiræa Ulmaria Lin., algräs, byttgräs, älggräs. Linné Fl. nr 405 (1745; fr. Västerbotten). Nyman VäxtNatH 2: 53 (1868; fr. Västerbotten).
C [ssgrna av denna typ äro bildade till den lat. gen.-formen Johannis]: JOHANNIS-AFTON, se A. —
-BLAD. växten Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. AfhNaturv. 1: 167 (1830; fr. Dalarna). Dybeck Runa 1845, s. 54 (fr. Dalarna). —
-BLOD. [jfr t. johannisblut] zool. sköldlusen Margarodes polonicus Lin., polsk konschonell; äv. handel. om av denna beredt, rödt färgämne. Synnerberg (1815). Dahlbom Insekt. 145 (1837). Rebau NatH 1: 671 (1879). jfr SANKTJOHANNESBLOD. —
-BLOMMA, -BLOM-OLJA, -BLOMSTER, se B. —
-BLÖDA, r. l. f. av landtbruksstyrelsen föreslaget namn på växten Hypericum perforatum Lin.; jfr JOHANNES-BLOMMA 2. NormFört. 26 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 284 (1901). —
-BRÖD, -BÄR, -DAG, se B. —
(2) -ELD. (johanne- 1889—1907. johannis- 1915) bål som under midsommarnatten enl. folkligt bruk i vissa trakter tändes ute i det fria. Unga Tobias skulle se till att en riktigt ordentlig Johanneeld kunde brännas af vid sjöstranden. Ahrenberg Hih. 161 (1889). Nilsson FolklFest. 59 (1915). —
-GRÄS, -KNOPP, -LÖK, -MASK, -NYCKLAR, -OLJA, se B. —
(2) -OST. (förr) ost som i vissa trakter vid midsommartiden gavs åt prästen ss. ett slags löneförmån. PH 1: 417 (1723). —
-PLOMMON. [jfr t. johannispflaume] (numera föga br.) benämning på ett slags plommon. Johannisplommon. Något mindre än Herreplommon och alltid äggformig. Eneroth Pom. 2: 315 (1866). LAHT 1897, s. 264. —
-ROT, se B. —
(2) -RÅG. (johanne- 1916. johannis- 1842—1910) (numera knappast br.) viss varietet av råg, sommarråg, midsommarråg; jfr FALL-, TUV-RÅG. Lilja HbOdlVext. 17 (1842). Jönsson Gagnv. 55 (1910). Hembygden- (Hfors) 1916, s. 29. —
-TID, se A. —
-ÄPPLE, -ÖRT, se B.
D (†): JOHANS-BRÖD, -BÄR, -GRÄS, se B.
Spoiler title
Spoiler content