JONIER jω4nier, l. JONER jω4ner, m.; best. -n; pl. =. Anm. Medan i pl. båda formerna äro lika mycket använda, föredrages i sg. formen jonier.
Ordformer
(-er, pl. 1749 osv. -ier, sg. 1786 osv. -ier, pl. 1766 osv.)
Etymologi
[jfr t. ionier, lat. iones, pl.; av gr. ἲωνες, pl.; jfr äv. lat. ionius, adj., av gr. ἰώνιος]
manlig individ tillhörande vissa forngrekiska folkstammar som bildade ett språkligt o. kulturellt helt o. vilkas huvudmassa i historisk tid bebodde Attika, Eubea, Kykladerna o. mellersta delen av Mindre Asiens västra kust (Jonien); i pl. om individer av dessa folkstammar utan hänsyn till kön. Wilde SvStatsförf. 2: 101(1749). Slef i handen, förkläd före, / liknade hon (dvs. Gerda) hvad vi höre / om prinsessor mången gång / i den store Jonierns (dvs. Homerus') sång. Tegnér (WB) 5: 176(c. 1825). Grimberg VärldH 2: 84(1927).
