[av fr. jonquille, av sp. junquillo, diminutivbildning till junco, av lat. juncus, säv]
1) bot. o. trädg. den till familjen Amaryllidaceæ hörande växten Narcissus jonquilla Lin. Ahlich 16(1722). Bremer Brev 2: 388(1844). Tazett och jonkill odlas i Sverige som krukväxter. BonnierKL 8: 609(1926). SvUppslB(1933).
2) (†) sådan gul färg som är utmärkande för jonkillens blommor. (Av blodplättlav fås bl. a. följande färger) Ljus jonquille och vacker grön på ylle, samt paille på silke. Westring SvLafv. 2: 289(1805).
